Till skillnad från mitt förra jobb kräver inte mitt nuvarande att man är särskilt fashion. Att glida in i mjukisbyxor och ett slappt linne är helt okej. Mer än okej om jag ska vara ärlig, det nästan förväntas av dig.
Därför tänkte jag inte så mycket i förmiddags när jag drog på mig min jobbklädsel. Man kan inte kalla mig snygg, men anständig var jag.
När jag stod och gnolade för mig själv, plockade ur diskmaskinen hörde jag ett hej! bakom mig. Där stod teknikern. Med en skräckslagen min. Igen. Han flackade med blicken och såg överallt utom på mig. Konstiga jävel tänkte jag och tyckte att det var lite kyligt om Berit och min ena axel. En blick ner och jag konstaterade att axelbandet på linnet hade halkat ner och blottade Berit där hon satt i sin fängelsehåla.
Han måste tro att det är något seriöst fel på mig.
3 kommentarer:
Alla som har seriösa fel är mina favoriter :-)
Jag tycker han är mest kosntig om han inte tog tillfället att spana ?
Kände mig uttittad nu när jag satt o skrattade åt ditt inlägg för mig själv i lunchrummet.....
Skicka en kommentar