Petra och katten

Vi har en katt på mitt jobb. Pelle heter han. Morgonen efter att stormen Gudrun härjat som värst stod det en blöt, mager och hungrig kattunge utanför vår dörr. Sen stannade han till allas förtjusning.

Jag är dock inte så glad i honom längre. Pelle är allt jag avskyr hos en katt. Dryg som fan, tror att han äger stället och skriker konstant. Katter jamar men eftersom Pelle inte är som alla andra skriker han.

Ibland skriker han för att han vill ut. Helt okej. Andra gånger skriker han för att han ser botten i matskålen. Bara att skaka skålen och sen är den saken klar. Vissa gånger skriker han för att han vill att man ska titta på honom när han äter. Inte röra, bara titta. Och där står man som ett jävla fån och tittar på katten som äter. Tar man ett kliv bort börjar fanskapet skrika igen. För att markera att vi är hans bitches hela högen.

En natt skrek han för att han inte orkade kliva ut ur tvättmaskinen som han lagt sig i. En kort sekund funderade jag på att slå igen luckan och starta maskinen. Men kollegorna hade nog inte köpt min förklaring om att jag tyckte han var smutsig och alla vet ju hur svårt det kan vara att bada en katt. Varför inte slå två flugor i en smäll? Ren katt och rena kläder liksom. Men jag lyfte ut honom och jag riktigt såg på honom att han såg mig som sin hoe'.

Nu har den lilla marodören kommit på nya knep. Smart, det är han. Om nätterna sitter han på fönsterblecket som tillhör personalrummet. Sitter så tyst som han bara kan. Sen tar han tassen och slår mot fönstret. Hårt, flera gånger i rad. Oftast också runt kvart i tre eller så när man precis slumrat till igen. Jag tror han sitter där på fönsterblecket. Spanar och planerar. När man släckt lampan igen gör han sig redo. Gör lite tassövningar. Tar ett par provslag ut i luften.

Jag tror han njuter av det. Se en skräckslagen människa som tror att något allvarligt hänt. När han hör våra svordomar är det som om han flinar mot oss. Svassar runt huset och till närmsta dörr. Glider in som den kung han tror han är. Slänger en blick på sin matskål och börjar skrika för att den inte är fylld till bredden med mat. Sen står man där på knä och gräver i hans matpåse. Eftersom att man är så jävla ägd.

Kattjävel.