Fredagskvällen tog en oväntad vändning

"Snubben behöver ju hjälp!" tänkte jag när jag såg mannen framför mig som knappt kunde stå upp på sina ben. Full eller påverkad av narkotika, inte vet jag och tänkte inte en sekund till innan jag ringde 112.

Jag och en annan tjej, som också blev orolig, gick efter mannen samtidigt som jag pratade med personal på larmcentralen, sjuksköterska och polis för att se att han inte trillade omkull och skadade sig. Den där tjejen kan man dock skriva ett eget inlägg om. Hon hade nog inte alla kantareller i korgen om jag säger så. Dock var jag rätt glad att jag inte var ensam med honom i väntan på polis.

Efter många om och men fick vi killen att sätta sig ner och hävde i honom vatten. Tur att jag hade fyllt på flaskan innan jag gick från träningen så att han kunde få i sig något annat än alkohol som han stank utav. Där stod vi och pratade med honom om ditten och datten i väntan på att polisen skulle komma för att han inte skulle vingla iväg och kanske somna någonstans.

Och vilka underbara poliser det var! Efter en stunds pratande med snubben fick han gå och efter att dom pratat med mig följde dom efter honom för att se att han kom dit han skulle.

Jag blev seriöst glad när jag såg vilken hjälp han fick och vilka otroligt bra personer som jag pratade med under samtalet till larmcentralen. Det är så jävla bra att sådana personer finns!

Sen att poliserna som kom var så snygga att jag dog lite var inte heller så dumt.