Samtal i den där jobbiga backen. Flåsa fram orden samtidigt som benen arbetar. Längtan efter att cykeln ska rulla strax efter den högsta punkten.
Förvåningen över att plötsligt se det namnet på displayen. Att höra rösten som en gång gjorde mig så svag. Höra hur den en gång mjuka varma tonen nu var hård, anklagande. Var det sant? Allt det som sagts vidare? För inte kunde det väl vara så, jag hade väl berättat?
Hårda steg på gatorna som inte verkade ha något slut. Konjaken som drev allt framåt. Varför inte jag? Trötta suckar och längtan efter något annat.
Jag tröttnade på alla sår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar