onsdag 6 april 2011

Det här med barn alltså

Jag gjorde misstaget att klicka mig in på Malin Wollins krönika innan jag skulle sova. Stort stort misstag.

Malin skriver om att barn inte är en rättighet att skaffa. Varken för kvinnor eller män. Vilket jag kan hålla med om. Men, det hon skriver om att barn behöver en pappa, att en pappa som kanske inte är intresserad utav dig är bättre än att komma till via provrörsbefruktning. Vilket jävla skitsnack!

Är det så, är det verkligen bättre att ha en pappa som inte visar intresse för dig? Som är elak? Som slår? Är det rätt mot barn att säga du har i alla fall ett ansikte på din pappa, även om han skiter i dig, att han är jävligt elak och behandlar dig som om du inte vore värd något. Din kompis Pelle lever i ett kärleksfullt hem med sin mamma, men han kom till för att någon runkade i en plastburk i Danmark. Pelle vet inte hur hans pappa ser ut, tänk vad synd det är om Pelle!?

I mina ögon är detta ett fruktansvärt påstående. Manliga förebilder kan man få överallt, i skolan, släktingar, kompisars pappor om det är där skon klämmer på Malin Wollin. Att man måste ha en "riktig" pappa är en sådan jävla bullshit.

11 kommentarer:

Hockeysmurf sa...

Klockrent inlägg!
Jag är ett sånt barn, som hade en pappa som slog, hotade, svek.
Så Malin Wollin och hennes gelikar kan hoppa åt helvete med sina "sanningar".
Skrev ett blogginlägg om det igår, tog bort, publicerade, tog bort och publicerade till slut.
Men jag håller med dig, bullshit att man behöver ha en pappa, det finns substitut...

Hypofysen sa...

Håller definitivt med dig. Förebilder finns överallt. Om nån har en förälder som dör, ska barnen tas om hand av socialen då om det bara finns en förälder kvar?

ullebengtsson sa...

Jag är för insemination.

Lena sa...

Tycker verkligen synd om alla de barn som kommit till via insemination. Tänk om det visar sig att mamman är en sådan som slår och hotar sina barn. Då har de ingen pappa att vända sig till istället. De är fast i mammans våld och kan inte bli fria förrän de är gamla nog att flytta hemifrån.

Sara W sa...

Du kanske skulle försöka tänka ett par steg längre. Vad hade du tänkt att säga till din inseminerade son den dagen han blir vuxen? Tänkte du då berätta för honom att eftersom han är man så behövs han inte i samhället. Allt han duger till är att producera ett par droppar sperma till alla de kvinnor som anser sig ha rätt att få barn utan involvering av pappan.

Själv har din inseminerade son naturligtvis ingen rätt till barn. Nej, han är på sin höjd hänvisad till att få umgås lite med sina systrars inseminerade barn.

Men du kanske hade tänkt dig att kolla upp könet innan inseminationen och bara föda döttrar. Lite aktiv dödshjälp av pojkfoster löser kanske det problemet.

Stackars barn som tvingas födas av den här typen av egoistiska mammor!

Jo tjena sa...

Hockeysmurf - Det var starkt skrivet av dig!

H - Ja, det är en bra fråga.

Ulle - Det är jag också.

Lena - Jag tycker inte synd om barn som kommit till via insemination. Det finns barn som inte kommit till via insemination som lever med sin ena förälder som slår dom. Vem menar du att sådana barn ska vända sig till? Har dom barnen automatiskt fler personer i sin närhet att berätta det hela för än barn som kommit till via insemination? Dessutom, även om barn lever med båda sina föräldrar där tex pappan slår barnet, vad säger att inte även mamman är utsatt för någon form utav misshandel? Blir det då lättare för barnet att ta sig igenom det hela med en pappa som slår och en mamma som är nedbruten av psykisk/fysisk misshandel?

Jo tjena sa...

Sara W - Med risk för att låta jävligt bitchig, det kanske är du som ska tänka ett par steg längre?

Om jag hade velat ha barn och använt mig utav insemination, klart som fan att jag hade berättat för barnet att det kommit till via insemination. Varför hymla med det?

Och var läser du in i min text att jag anser att män endast är till för ett par droppar sperma?

Du har inte tänkt tanken att mannen som lämnat sperma vill hjälpa andra som vill ha barn men utav olika anledningar inte kan få och därmed ser insemination som ett alternativ?

Och återigen, var i min text läser du in ett mansförakt som du verkar anse att jag har?

Stackars barn som tvingas födas av den här typen av inskränkta mammor!

Hockeysmurf sa...

Lite intressant att Lenas kommentar är så vansinnigt lik "Anna E"s kommentar på mitt inlägg i frågan... I'm just saying...

Förövrigt gillar jag dina svar till Lena och Sara :)

Anna sa...

Heja Petra!

Jennie | Om gyllene år sa...

Barn är ingen rättighet, det är en svårighet! Haha. Flåt.

Bra inlägg tycker jag.
Jag tycker att det borde väl vara minst lika fel att ha en pappa, veta vem han är, men att han skiter i mig/slår mig/mamma eller likanande, som att pappa är okänd, men att mamma så gärna vill ha ett barn att hon 'löste' det med insemination.

Ann-Katrin sa...

Barn måste ha vuxna förebilder.
Huruvida det är biologiska föräldrar eller andra vuxna spelar mindre roll, bara det finns vuxna människor i barnets liv, vuxna människor som barnet kan lita på och förlita sig på.
Enda problemet jag kan se med provrörsbefrukning är samma som man har med adoption: Om man ljuger för barnet och barnet sedan får reda på sanningen. Barn har rätt att veta om de är adopterade, fosterbarn eller provrörsbarn. Vem som fysiskt sett tror jag är mindre viktigt i det långa loppet (vilka barn har inte ibland fantiserat om att de faktiskt är adopterade och den "riktiga" mamman och pappan ska minsann komma och hämta dem en dag...?) men däremot tror jag det är jätteviktigt att man är öppen och pratar med barnet. Men DET är en helt annan diskussion.