söndag 3 april 2011

Om det här med att komma ut

Som normbrytare av något slag, i mitt fall som hbt-person, förväntas det att man ska komma ut. Berätta vad man är. Hur det ligger till så att säga. Visa att man står utanför den rådande normen.

Jag kan säga att hela den här grejen med att komma ut gör mig så irriterad bitvis. Speciellt hur många anser sig ha rätten att bli personliga efteråt. Jaha...har du legat med andra tjejer då eller? är en klassiker att få höra på fester när det kommer fram att Petra, hon gillar minsann tjejer, av överförfriskade killar. Eller lyssna på tjejer som i hemlighet fantiserar om andra tjejer. När jag gick på gymnasiet, då gick det en tjej där, hon hade aldrig en pojkvän. Efter studenten kom hon ut som flata och det var väl ingen stor grej. Alltså, jag menar... Och sen följer en invecklad förklaring och tankegång som får mig att rycka på axlarna och sluta lyssna, för dom känner ett behov att berätta hur fördomsfria dom är.

Vissa dagar avskyr jag att så många ser mig som en girlygirl som enbart dras till killar. För att jag passar så bra in i normen för hur man ska vara som tjej. Jag avskyr att se dom höjda ögonbrynen, den smått chockade blicken många får. Ibland får jag sådan lust att fräsa, bita ifrån och vara otrevlig när folk frågar vad min pojkvän gör, om jag har någon kille.

Idag är det nationella komma ut-dagen. Under eventet på Facebook står det att syftet med dagen är att visa solidaritet, visa stöd och vara starka tillsammans genom att komma ut. Att påvisa att många fortfarande inte vågar eller kan komma ut trots att det är trettio år sedan homosexualitet slutade klassas som en sjukdom.

I jämförelse med många andra har jag haft en "lätt" komma ut-process. I jämförelse med andra har jag haft det tufft. Idag är jag trött på att komma ut. Jag är trött på att det behöva komma ut. Trött på att det väcker reaktioner, både positiva och negativa.

Idag kommer jag ut som trött på att komma ut. Vad kommer du ut som?

3 kommentarer:

Fisken sa...

Medelålders, medelklass, medelmåtta

Jennie | Om gyllene år sa...

Som trött på att vara mamma.

Jennie | Om gyllene år sa...

Fast iofs så måste jag nog ta tillbaka det närsomhelst. Man måste alltid älska att vara mamma kanske.