Om att vara singel

Det är för att så många som möjligt ska kunna njuta av vårt sällskap sa Greken när vi klagade lite över singellivet.

Där satt vi, två snygga, smarta och roliga tjejer och undrade vad fan det var för fel på alla andra som låter oss vara singlar. Vi pratade om passionen, hur vi vill bli tagna med storm. Vi vill skrika, vi vill älska, vi vill kasta oss ut. Inte ha det inrutade livet där vi inte kan föra livliga diskussioner och veta i detalj hur helgerna tillsammans kommer se ut. Där det inte finns några överraskningar.

Att det ska vara så jävla svårt muttrade vi. Men å andra sidan. Så hemskt har vi det inte. Vi kan göra lite vad vi vill, med vem vi vill, när vi vill mer eller mindre.

I mitt fall handlar det nog mest om att vilja ha det jag inte kan ha för stunden. Att gå och bli kär nu vore rätt dumt. Men typiskt mig. Vetskapen om att jag bara kommer bo här uppe ett par månader till får en del utav mig att fundera på att det där med förhållande vore nog inte så dumt. För det är tidsbegränsat. Jag vet att jag kommer ha en ursäkt att sticka. En ursäkt för att inte öppna mig och sitta tryggt i min säkerhetslina.