fredag 14 november 2008

Petra blir fundersam

Igår på skolinformationsutbildningen pratade vi lite om mödra - resp. faderskap, vilket fick mig att fundera. En hel del ska tilläggas.

En man kan rätt enkelt avsäga sig sitt faderskap som det ser ut just nu. En kvinna kan inte avsäga sig sitt moderskap lika lätt. Varför? Tydligen är det så att föder jag ett barn är jag mamman. Även om jag inte vill ha barnet och vill adoptera bort ungen. Enligt juristen som var hos RFSL igår och pratade är det svårt för en kvinna att lämna bort ett barn för adoption just för att hon har fött det. Och jag blir lite ställd faktiskt.

Säg att jag blir gravid, upptäcker det för sent för att kunna göra abort och bestämmer mig för att lämna barnet för adoption efter födseln då ska jag indirekt nästan tvingas att behålla det efteråt? Jag kan förstå det på ett sätt, man kan ju faktiskt ångra sig men då finns det en 7 veckors ångerperiod efter att man har lämnat bort barnet. Vilket är väldigt bra om man nu skulle ånga sig. Men låtsas att jag inte kommer ångra mig, varför är det då svårare för mig som kvinna att avsäga mig mitt moderskap än en man som avsäger sig sitt faderskap?

En annan grej jag är fundersam över är att om jag skulle få barn ihop med en man jag är sambo med kommer den här killen bli väldigt utfrågad över huruvida han är pappan till barnet men om vi vore gifta blir det annorlunda. Då skulle det helt enkelt antas automatiskt att min man är pappan. En källa säger dock att ca 10% av dom barn som föds har en annan pappa än den man kvinnan är gift med. Så varför helt enkelt bara sluta anta saker och ting? Uppenbarligen är det inte som man tror. Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det här. Det känns mer som att det systemet sänder ut dubbla signaler. Att jag som ogift kan knulla runt lite här och där och bli på smällen och min partner kommer bli ifrågasatt. Men som gift, ja då är det helt annorlunda. För tydligen existerar inte otrohet hos gifta par. Jo tjena. Jag kan förstå varför man vill veta vem pappan är, om det ligger genetiska sjukdomar som kan föras över till barnet osv men varför inte göra samma sak hos ett gift par som får barn?

Jag förstår på ett sätt men jag förstår ändå inte på ett annat.

5 kommentarer:

Anonym sa...

ja, skitsöta är dom, har haft tre st. Två som barn och, haha en hamster fick jag som 16-års present av mina smått sjuka kompisar :)

Läste ditt inlägg, håller verkligen med! Vi lever i moderna tider, men vissa saker verkar inte riktigt hänga med... :/

Caravaggio sa...

Om man vill adoptera bort sitt barn så sätter man väl det bara i en korg i en vassrugge vid Nilens strandkant? Då kan man tydligen få växa upp vid det egyptiska hovet och sen få massa viktiga uppdrag som att ta emot stentavlor från Gud.

Jo tjena sa...

Caravaggio - Smart tänkt!

Anonym sa...

Gissar på att gamla mossiga "traditioner" är en stor del av sanningen..

Intressant det här med mödraskap/faderskap. Var på en föreläsning/debatt för ett tag sen där man pratade om det. Det diskuterades bla varför det är mer accepterat att misslyckas i sin roll som pappa än i sin roll som mamma. Man har helt enkelt högre krav på kvinnan.

Jo tjena sa...

Anna - Exakt så!