Det är väldig mycket is ute. Jag märkte det när jag skulle springa ner till pendeln. Helt plötsligt gick mina ben åt olika håll och jag minns att jag tänkte att det här kommer aldrig gå innan jag trillade.
När jag låg där på marken och tyst kved fram ett "aj" vände sig personen framför mig om och såg lite oroligt på mig. Jag trodde jag skulle dö, det var kvarterets snyggaste tjej. Trots att jag kände blodet forsa fram reste jag mig upp och klämde fram ett käckt leende.
Varför kan jag inte välja mina klumpiga tillfällen lite bättre?
4 kommentarer:
Det var väl ett alldeles utmärkt tillfälle att klanta sig? Tänk vilken raggningscharad :D
Tänkte samma sak :P
Anonym och Eeva - det kändes inte så när jag låg där på isen och kände för att böla ;)
Tårar hade varit pricken över i ;)
Hoppas du inte fick alltför omfattande skador, själv har jag ont i rumpan sedan en vecka efter en kraschlandning på balkongtröskeln... Tyvärr utan åskadare som kunde fått trösta mig.
Skicka en kommentar