Efter intensiva diskussioner mellan mig och Linus, lång väntan där sju dagar kändes som en evighet och stor nervositet var det dags för sista avsnittet i Ensam mamma söker.
Förväntansfulla kröp vi upp i min säng med varsin kudde redo ifall det skulle komma jobbiga scener. Vi grät, vi skrattade, klappade i händerna och undrade vad det är för fel på oss. Hur kommer det sig att vi blev så känslomässigt engagerade i mammornas kärleksliv?
Nu är den stora frågan, hur ska jag fördriva mina kommande söndagskvällar?
2 kommentarer:
Du beskrev precis mina reaktioner när jag tittar på sport :D
ipred
Detdär artistupproret var ju sämsta tänkbara reklam, vilket självmål! Nu bojkottar vi dom allihop, vi laddar inte ens NER dom, ingen fildelning här! och så får de som de vill och snart nog existerar de inte ens en gång, totalt borta.
:oD
*skamlöst bubblande skadeglädje*
Peter Ingestad, Solna
Skicka en kommentar