Idag sprang jag på en flyktig bekant under min hurra- jag-fick- jobbet- jag-ville -ha-shoppingtur och det blev lite kallprat, givetvis. Hon var nyförlovad och undrade lite kuttrande hur jag hade det på kärleksfronten. "Haha vilken kärlek?" skämtade jag och sa att jag är singel. Då la hon huvudet lite på sned och sa att det var väldigt tråkigt att höra, precis som om jag hade berättat att jag bär på en hemsk sjukdom.
"Ja, jag vet inte vad jag skulle göra utan XX, jag känner mig så himla lycklig. Känner du dig inte ensam?" frågade hon, fortfarande med sitt blonda huvud på sned. Men måste man känna sig ensam som singel? Alla känner väl sig ensamma då och då, även personer i förhållanden, känner sig singlar extra ensamma?
Jag har inte en aning faktiskt. Och varför anta att jag som singel känner mig ensam? Jag tycker det är jättefint och underbart att människor hittar varandra och vill leva ihop, verkligen, men det lät på min bekant och även på andra som har beklagat sig om mitt singelskap, att jag inte kan bli riktigt lycklig, vilket en del har sagt, om jag inte lever i tvåsamhet. Jo tjena! Det är rent jävla skitsnack enligt mig.
Jag kan väl för fan leva världes lyckligaste liv som singel! Vad ger andra människor rätten till att uttryckligen säga att jag inte kan bli riktigt lycklig som singel?
Och nej, jag är ingen relationsmotståndare, jag blir bara väldigt trött på när andra tror att dom vet bäst om huruvida jag ska vara i en relation eller inte. Som jag ser det är det inte synd om mig för att jag är singel.
Bah.
5 kommentarer:
Förmodligen är det det absolut viktigaste för henne, därför tycker hon att du borde känna likadant. Perioder i mitt liv har jag känt mig ensam fast jag är gift! Sen skulle jag avlida om jag inte fick vara ensam ibland.
Huvudet-på-sned-grejen kan få en att vilja göra mycket onda saker. Jag minns den gången en gymnasiekamrat kommit in på socionomprogrammet, skitnöjd var hon (och det var ju kul för henne). Jag själv sätter ihop en examen med kurser (inte till socionom alltså). Hon tyckte av helt oklar anledning synd om mig och tog mig på armen innan hon gick och sa "det kommer nog ordna sig". Eh va?
"med sitt blonda huvud på sned" HAHAHA!! Jag kan riktigt se det framför mig. Hon fick väl en riktigt gammastrålande blick hoppas jag för det finns inte ord att besvara sånt med. Möjligen ett dovt morrande mellan tänderna. För övrigt förstår jag mig inte på relationshetsarna, var och en blir lycklig på sitt sätt och dessutom - är det normalt att söka en livs(nåja)lång partner så ung??
Hehe, när jag ser förälskade par på buss, pendel eller varsomhelst brukar jag tänka att "Vänta bara några år - vi får se om ni fortfarande är ihop då eller är så äckligt lyckliga...". Äkta finsk bitterhet ;D Men ahhh, så realistiskt också ;) Moahahaha!
Och Petra, vi kan alltid flytta till Norrland om vi blir "desperata" ;) tsss...
Anonym - Tro mig, det var ingen glad blick hon fick från mig ;)
Eeva - Men det är så kallt i Norrland...du vet vad jag tycker ;)
Skicka en kommentar