lördag 1 november 2008

Varför kalendern är min bästa vän

Jag ringde hem till föräldrarna och var lite smått panikslagen. Är det idag morfar fyller år? Eller är det i morgon? Hej panikkänslor.

När mamma äntligen svarade lugnade hon mig med att jag hade haft helt fel och fick mig att upprepa dagen med morfars bemärkelsedag ett antal gånger.

Jag måste verkligen bli bättre på att skriva ner människors födelsedagar så att jag inte ringer till systeryster tre dagar för tidigt igen för att gratta.

Och ja, jag mår bättre nu. Tack för alla "krya på dig"- sms och telefonsamtal.

2 kommentarer:

Anonym sa...

hehe. Känns igen. Det som inte står i min kalender finns inte. Måste kolla den hela tiden för att inte missa nåt viktigt.

Jo tjena sa...

Anna - Haha ja, det är verkligen så. Utan min kalender blir jag jätteförvirrad, nästan handfallen. Eller nästan och nästan, jag blir handfallen. Att en liten bok kan betyda så mycket i ens liv...