Ibland känner jag mig så jävla svennig. Som idag. Stod i min egna lilla värld i kassakön, som jag alltid gör. Jag vet att på min höjd möts av ett hej och något som kanske kan tolkas som ett leende. Eller en sur grimas. Jag ser inte alltid skillnaden. Men inte idag. Snubben i kassan sken som en jävla sol. Hälsade så pass glatt att jag kom av mig i mina funderingar.
Sen kom den stora chocken. Han pratade med mig. Om ditten och datten, vad jag hade tänkt att göra med bläckfiskringarna jag köpt, om godaste frukten och hur svårt det kan vara att koka ris. Jag vet inte riktigt vad jag svarade. Chocken hade tagit överhanden. Jag är inte van vid att främlingar pratar med mig i nyktert tillstånd och speciellt inte i kön på Coop. Var och en sköter sitt så tyst som möjligt helt enkelt.
När jag packade ner mina varor kände jag mig så himla glad. Det märktes tydligt att han inte pratade för att ragga utan för att han är så pass trevlig. Jag älskade det. När det gäller service finns det två saker jag kollar efter och älskar - effektiv men trevlig. Han var båda. Måtte han aldrig bli trött på sitt jobb.
4 kommentarer:
Sådär är det med mina chaufförer. Idag åkte jag med en snygg, serviceminded, intelligent, rolig kille från Sudan. Gjorde hela min dag.
I små städer hälsar nästan alla i livsmedelsbutikerna även när man är inne o strosar i affären. Det du ;) Det är härligt med folk som hittat rätt yrke. Alldeles för många stannar inom handeln när dom inte borde.
E ju rätt så berest. Var till sverige i somras (götet & sthlm) jag e van att tala med folk, van att tjittra med "grannen" i bussen eller metron. Eller diskutera med nån i kön. Alla såg på mej som nån UFO psyk.
Frågade min svenska kompis: alltså är inte svenskar så där öppna som det sägs.
Tydligen inte mot okänt folk nyktert.
(ps fast e ju från en finnby ;)
Man blir löjligt glad över trevlig personal i kassan. Och lika löjligt sur över en sånn där surputt som helst hade velat vara någonannanstans än på jobbet:D
Skicka en kommentar