Jag hasade mig igenom korridoren med en Ikea-kasse på vardera axel, proppfulla med tvätt innan. När man går in i min korridor från hissen är det en dubbeldörr som alltid är öppen. Aldrig några problem att komma in där. Jo tjena.
Eftersom jag hade så mycket att bära på gick jag lite på sniskan genom dörren. När jag rätade upp mig igen tog det emot lite. Därför tog jag ett rejält kliv fram och ryckte till med ena axeln. Det resulterade i att jag slungasdes tillbaka av kassen som fastnat i dörrhandtaget. Trillade baklänges, vek foten under mig och föll på kassarna. Det kom tvätt överallt. Tack gode gud att ingen såg det där tänkte jag medan jag snabbt försökte rafsa ihop trosor, tröjor och strumpor.
När jag reste på mig igen såg jag två vaktmästare stå lite längre bort i korridoren och stirrade förvånat på mig. Jag nickade lite kort mot dom, reste mig upp och haltade förbi och försökte hålla huvudet högt.
Lite värdighet har jag faktiskt.
5 kommentarer:
hahahahaha, idag bjuder du verkligen på många skratt :D
*asgarv* nej vännen...den värdigheten försvann i samma ögonblick du klickade på "publicera". Ha ha ha!
Hahaha :D Du skulle ju skrattat åt dig själv innan nån annan hade hunnit.. Så gör jag. Det är lättare att leva med skammen då.
Huskatt - Haha ja, vad kan jag säga, välkommen till min värld.
Fisken - Haha hörru, jag försöker intala mig här att jag fortfarande har lite värdighet.
H - Ja, jag insåg det i efterhand :P
Återigen kan jag inte låta bli att skratta! Härligt att du alltid bjuder på vad som händer i ditt liv, både lyckat o mindre lyckat:)
Skicka en kommentar