Livets stora frågor

På måndag ska jag till naprapaten. En ny sådan. Det är lite intimt det där tycker jag. Man är praktiskt taget naken och någon klämmer här och där på en. Någon jämförde första besöket hos en ny naprapat lite som stunden precis innan man har sex för första gången med någon man gillar. Och jag håller med faktiskt.

Det blir en liten procedur kring det hela. Som det här med underkläderna till exempel. Jag vill inte komma dit första gången i mina halvt urtvättade Hello Kitty-trosor, man vill ju ha något snyggt på sig. Men det får inte vara för snyggt eller sexigt heller. Det känns för planerat på något sätt. Det ska vara lite casual sådär härligt avslappnat, utan att bli för slappt så att resåren knappt håller trosan uppe. Ja, ni fattar.

Jag hade kommit över det stadiet med min förra naprapat. Efter ett par besök stod jag inte längre hängd över underklädeslådan och nojjade mig. Visst, jag gick inte dit i mina sunkigaste men ni förstår. Jag brydde mig inte så mycket helt enkelt.

Och nu är jag tillbaka, rotandes i troslådan och har ingenting att ta på mig. Det är inte klokt vilka problem jag dras med ibland.