Jag stod och pratade med någon jag inte träffat på över två år, vi kom in på det här med att vara engagerad i olika saker. Han gjorde stora ögon när jag berättade om allt jag gör på fritiden.
Fan Petra, inte visste jag att du var så...mänsklig och full med empati! utbrast han.
Eh...alltså, det får ju mig att undra lite, hur ser andra på mig, egentligen? På honom lät det ju som om jag vore en kallhjärtad bitch utan samvete.
Å andra sidan har vi inte pratat sen vi fräste åt varandra i en diskussion huruvida samkönade par ska få adoptera eller inte. Jag tyckte givetvis att det är fan ingen fråga, är man lämplig förälder spelar det ingen roll vilket kön personen har som man lever med. Han tyckte att det var något som skulle tas upp till debatt igen för att riva upp lagen eftersom man, enligt honom, inte kunde fastställa att barn i samkönade relationer inte hade det sämre än barn i olikkönade förhållanden. Jag tyckte att han skulle göra sin research. Fast sa det med lite fler svordomar. Det kan vara därför.
Hur tror ni att folk uppfattar er och stämmer det med hur ni ser på er själva?
4 kommentarer:
Jag tror att jag framstår som en trind, snäll mes. Det är jag som framställt mig så.
Fisken - Du, mes? HAHAHAHA
Just det där har jag tänkt mycket på sista tiden när jag lärt känna så mycket nytt folk. De flesta har inga problem med mig men så är det vissa man bara känner att det inte funkar med utan att man vet varför. Skulle även för en dag gärna kunna se mig själv utifrån för det känns inte som jag uppfattar mig själv som andra gör.
Men om nån är emot homoadoptioner, är det inte den personen som är kallhjärtad? Och dum då...
Det där är väldigt intressant! Även jag har varit med om att folk har haft/har en annan bild av mej än jag själv och blivit förvånad..hehe. Ibland kan det nog faktiskt vara bra att höra efter lite hur folk ser på en, samtidigt som det är lite läskigt för man vet aldrig riktigt vad som ska komma fram;P
Skicka en kommentar