Vi klarar inte av skiten

Och snart är det dags för ännu ett avsnitt av CSI Miami sa den glada hallåan.

NOOOOOOO!!!! skrek jag och H unisont och slängde oss i panik efter fjärrkontrollen. Vi gjorde high fives när vi lyckats med vårt mål, byta kanal innan skiten dyker upp på tv:n.

Seriöst, jag pallar inte med Horatio och hans gäng. Vad fan är grejen med att rödhättan Horatio alltid, alltid använder samma pose? Ni vet, den när han står halvt i profil, alltid med sina jävla solglas på, vänder ner huvudet lite för att sen höja det knappt märkbart och så kommer det, den seriösa sörjan han alltid kläcker ur sig. Det är jätteeffektivt och ser seriöst ut, EN gång. När han kör samma jävla move för den tretusensjuhundranittioelfte gången känns det inte lika coolt längre.

Och den där blondinen, herregud. Varför i hela friden måste hon prata i samma tonläge konstant? Jag är väldigt känsligt för sådant, hur människor pratar, tonlägen och sådant. Det måste finnas en variation, annars blir jag uttråkad. Är det dessutom släpigt snack, som hon kör med, ärligt talat, vill man tortera mig kan jag erkänna vad du vill. Spelar ingen roll om du anklagar mig för att ligga bakom att information om aliens inte är offentliggjord eller för att ha tagit den sista muffinsen, jag är skyldig. Jag pallar inte.