torsdag 14 oktober 2010

Och där var hyprokondrikern igång igen!

För någon vecka sen upptäckte jag en liten svart plutt på mitt ena lår. Såg ut som ett litet födelsemärke. Tänkte inte mer på det. Förrän ikväll när plutten drog min uppmärksamhet till sig. Den har växt, både på höjden och bredden. Rejält på bara ett par dagar. Dessutom är det någon blå/lila rodnad runt den, som om jag fått ett blåmärke.

Jag stapplade ut från badrummet efter min fasansfulla upptäckt. Jag kommer dö! stönade jag på bästa drama queen-manér till en fullt oförstående H. Det är bergis malignt melanom! utbrast jag när H tittade närmare på det. Han tyckte det såg ut som om en tillplattad fästing. Inte vad jag behövde höra. Jag såg det framför mig, hur jag skulle läggas i respirator efter att ha drabbats av svår hjärnhinneinflammation. Hur läkarna slår sina kloka huvuden ihop för att bota mig från hudcancer. Testamente, vita arkivet, psalmer var ord som flög genom mitt huvud just då.

Jag skyller allt på Bloggfrossa och det här inlägget. Hade jag inte sett det tidigare idag och blivit påmind om min lilla hypokondri hade jag inte reagerat så häftigt. Säger vi.

Överst på morgondagens to do-lista: ring läkaren!

2 kommentarer:

Julia sa...

Här ska jag berätta; kort efter studentresan till Ayia Napa fick jag ett suspekt sår på ena baksida låret. Ungefär som din beskrivning, tillplattad knöl, röd/lila/blå färgad. Jeansen var det bara att sluta med efter ett tag, för de skar upp det från början kallade "såret". Fick till slut, efter en hel höst av kompressor av minsta storlek, till största, kontakta läkare för kontroll. Efter mer än ett halvårs tillväxt, var knölen jämförbar med en champinjons utstyrsel. En svans eller stomme, kanske 0.5cm. Och själva hatten/mössan var väl i princip i diameter 1cm. Minst. Tittade aldrig så noga där den låg, utskuren i en burk på sjukhuset;) Stor var den i alla fall...
Men lugn, Petra. Den går att operera bort med lokal bedövning som inte gör ont. Och den borde vara godartad - min var det! :)

Kram från champinjonklubben!

Jo tjena sa...

Julia - Oh my...tack för peppen!