söndag 3 oktober 2010

Man kan inte lära gamla hundar att sitta

Hur det gick på teatern tillsammans med R? Åt helvete.

Pjäsen började fyra. Sju minuter i fyra störtade jag in genom dörrarna för att invänta R. Efter en snabbkoll runt i entrén ringde jag för att se om han var på gång.

Han var på en segelbåt och lagade mat sa han glatt när han svarade. Trots att jag hade påmint honom X antal gånger om tid, plats och scen hade han glömt det.

Jag blev så jävla trött. Någonstans hade jag hoppats att den här gången skulle han komma ihåg och visa att han inte hade glömt mig som han så ofta gjorde.

Där stod jag nedanför den pampiga trappan, väste väl valda ord i telefonen för att berätta för R hur besviken jag blivit och kände mig sårad. Och arg var jag. Att han aldrig lär sig, att han inte kunde försöka skärpa sig lite. Arg över tårarna som brände innanför ögonlocken.

Men pjäsen var bra, väldigt bra. Speciellt första akten. Delar i andra akten kändes lite utdragna och tappade lite av sin humoristiska fart som den haft innan. Och givetvis, otroligt duktiga skådespelare. En utav dom bättre pjäserna jag sett på ett tag, helt klart.

12 kommentarer:

Hypofysen sa...

Det kan ju visserligen vara skönt att veta att du tog rätt beslut om honom.. Tur att pjäsen var bra.

Nykteristfinnen sa...

ARRGHHH!!

xixa sa...

dubbelsuck. hoppas han ramlade i sjön.

Myaraq sa...

Det är SJUKT respektlöst att göra så.

Människor som inte tar min tid på allvar har jag mycket mycket svårt för.

Fisken sa...

Idiot.

Jo tjena sa...

H - J, det var bara synd att jag fick det bekräftat på det viset.

Finnen - Eller hur... Tack för att jag fick gnälla av mig hos dig!

Xixa - Det hoppas jag också att han gjorde.

Myaraq - Samma här, respektlöst var ordet.

Fisken - Word.

miss universum sa...

Men pucko! Jag hade också strypt honom via telefonen kan jag säga. Argh!

Tur att pjäsen var bra!

Jo tjena sa...

Miss Universum - Ja, får försöka se det positiva i det hela, jag fick se en bra pjäs =)

Huskatt sa...

Hm...men du...du visste egentligen om att han skulle göra så där. Du hoppades på att han inte skulle...men ändå...du visste det i förväg.
Kram på re

Anna sa...

Aj.Det gör ont i hjärtat att läsa..
Antagligen för att känslan så väldigt väl känns igen.
Skönt att höra att pjäsen var bra iaf!:)

Jo tjena sa...

Huskatt - Ja, jag visste eftersom jag slutade förvänta mig saker med honom redan under tiden som vi var tillsammans. Tack för kramen!

Anna - Usch ja..kram på dig fina du!

Anna sa...

Kram:)