Man kan inte lära gamla hundar att sitta

Hur det gick på teatern tillsammans med R? Åt helvete.

Pjäsen började fyra. Sju minuter i fyra störtade jag in genom dörrarna för att invänta R. Efter en snabbkoll runt i entrén ringde jag för att se om han var på gång.

Han var på en segelbåt och lagade mat sa han glatt när han svarade. Trots att jag hade påmint honom X antal gånger om tid, plats och scen hade han glömt det.

Jag blev så jävla trött. Någonstans hade jag hoppats att den här gången skulle han komma ihåg och visa att han inte hade glömt mig som han så ofta gjorde.

Där stod jag nedanför den pampiga trappan, väste väl valda ord i telefonen för att berätta för R hur besviken jag blivit och kände mig sårad. Och arg var jag. Att han aldrig lär sig, att han inte kunde försöka skärpa sig lite. Arg över tårarna som brände innanför ögonlocken.

Men pjäsen var bra, väldigt bra. Speciellt första akten. Delar i andra akten kändes lite utdragna och tappade lite av sin humoristiska fart som den haft innan. Och givetvis, otroligt duktiga skådespelare. En utav dom bättre pjäserna jag sett på ett tag, helt klart.