Jag vaknade av att jag började skrika rakt ut. H trodde att jag höll på att bli mördad och trillade nästan ur sängen i ren förskräckelse. Sen började jag gråta så jag skakade.
Stackars H, han gjorde allt för att jag skulle få det lite bättre och grät nästan själv när han insåg hur ont jag hade. Han kokade té, masserade och värmde Hugo så fort han kallnat. Jag kved av smärta och hatade Voltaren som inte hjälpte. Så länge jag inte svimmar eller det kommer blod är allt okej mumlade jag för mig själv om och om igen.
Men sprack, det gjorde den till sist, cystan.
6 kommentarer:
aj aj :-( hoppas du slipper smärtorna snart! skönt att du har nallen hugo och H'et :-P
Aj!
Hur mår du nu?
Greken - Ajaj var ordet...
Anna - Nu mår jag bra igen =)
Stackare :(. Hur många gånger kommer det där hända egentligen? Finns det inget att göra?
H - Jag vet faktiskt inte, enligt läkaren så är det rätt vanligt med cystor men dom försvinner spårlöst, typ krymper sig själva oftast men verkar inte finnas något man kan göra för att förhindra att dom ska uppstå.
Skönt att höra iaf!
Skicka en kommentar