Inte i min pappas ögon i alla fall.
Så fort jag hoppat in i bilen tyckte pappa att jag var för tunt klädd. Jag i min mössa, tjocka jacka, handskar och tjocka strumpbyxor höll inte med.
Under middagen klagade han på att jag åt för dåligt. Jag tyckte att jag lassade i mig ovanligt mycket mat. Ska du inte ha en potatis till Petra? Och lite till kött? Du kan inte redan vara mätt! utbrast han när jag pustande tryckte i mig det sista på tallriken.
Kille? Vaddå för kille? sa han misstänksamt när jag smög undan för att prata med H och mamma informerade om att en ny man gjort entré i mitt liv. Sen ett litet mindre Gestapo-förhör på det.
Men, jag kan inte göra något annat än att tycka om det. Ja, han kan vara lite för överbeskyddande ibland men jag klandrar honom inte. Han vill bara väl. Och sen känns det faktiskt lite lyxigt att komma ner och bli ompysslad ett litet tag.
2 kommentarer:
Haha det är exakt samma för mig när jag träffar pappa. Men det är väl deras sätt att visa hur mycket de älskar oss! Genom att klaga på hur mycket vi äter och att vi inte har tillräckligt mycket kläder på oss. Tur att vi vet att det finns kärlek bakom allt klagande! :-) Ha det superskönt där borta nu!
Det där är ju pappors jobb :D
Skicka en kommentar