Dagen blev inte riktigt som jag planerat

Men den blev jävligt bra ändå.

Istället för att gå till Moderna somnade jag och sov som en klubbad säl i ett par timmar. När jag väl masat mig upp igen fixade jag en massa ärenden innan det bar av till Tanto för picknick. Och vilken picknick det var! Underbara fina människor säger jag bara. Massa god mat och roliga diskussioner. När rumporna somnat efter en sisådär fem timmars sittande drog vi till Debaser Slussen för ännu mer öl. Himla trevligt ställe det där.

När jag var på väg hem från pendeln glider en kille upp vid min sida. Jag var verkligen inte på humör för att småprata och låtsades inte om som att jag hörde honom genom mina hörlurar. Han vägrade ge sig. Gång på gång sa han "hej! hallå! heej du!" Jag var så jävla nära att få ett utbrott och börja skrika på honom. Efter halva backen gav han sig. Trodde jag. Det visade sig att människofan bor i samma hus som jag. Han gick framför mig (mina skosnören gick upp hela tiden av någon anledning ähum) och avvaktade på gården för att se om jag skulle ta entrén eller sidodörren. När jag ilsket slänger upp sidodörren står han och vinkar till mig. VINKAR! Hur jävla dum i huvudet är karlfan egentligen? Han blir helt tydligt dissad av en tjej som inte är det minsta intresserad av att ens se på honom och ändå bestämmer han sig för att chansa igen. Med en jävla vinkning. Seriöst, ni skulle ha sett hur han stod där mellan blomlådorna, avvaktandes. Jag kände mig en aning illa till mods. Sist jag svarade på en grannes hälsningar slutade det med att han ringde på min dörr i tid och otid, slutade inte förrän jag hotade med polis. Är dessutom bergsäker på att den här snubben är bra vän med killen som ringde på dörren. Jävla människa.