tisdag 1 juni 2010

Även vi bankmän har ett inre barn

Jag sprang iväg till donken för att slänga i mig lite lunch. Äter där bara i nödfall och är man stressad går det bra. Passade på att sätta mig därinne och se något annat än min vackra utsikt på jobbet (läs: grå vägg.) Mitt emot mig fanns en spaljé som jag kunde se igenom och på människorna på andra sidan.

Helt plötsligt upptäcker ungen på andra sidan spaljén mig och gör en grimas. Tack gode gud hindrade jag min första impuls som var att räcka upp långfingret. Jag lekte upptagen istället. Två sekunder senare upptäcker jag hur samma unge glor på mig. Min respons? Jag blåste upp kinderna och skelade med ögonen. Sen var grimaskriget i full gång. Folk stirrade på mig som om jag vore galen. Men det struntade jag och ungen i, vi hade vårt battle.

Ibland är det skönt att bete sig som en treåring.

4 kommentarer:

emilystrange sa...

Hahaa! jag hade inte kunnat hejda mig där. hade gett långfingret direkt.

Fisken sa...

Ha, ha, ha!

Huskatt sa...

Hm...risken med ett långfinger är att du fått ett tillbaka :D grimarser är roligare !
(åh hjälp, hade det varit något av mina barn, hade han/hon högst troligt suttit i ditt knä på två röda om du gått med på att leka så där )

Jo tjena sa...

Emily - Hade jag inte riskerat att få en arg vuxen på mig så absolut ;)

Fisken - Måste ju ta fram barnet inom mig ibland!

Huskatt - Haha exakt! Och modiga barn du verkar ha!