Jag har skrivit en hel del om att jag är ute och skolinformerar för RFSL men aldrig riktigt vad vi pratar om ute på skolorna.
Förkortningen RFSL har stått för Riksförbundet för sexuellt likaberättigande men idag har vi ett nytt namn, Riksförbundet för HBT-personers rättigheter. Förkortningen RFSL behölls helt enkelt för att det är ett så pass väletablerat namn. Det är ungefär så vi inleder lektionerna. Sen pratar vi med eleverna om vad HBT är (homo, bi och transpersoner) och ber eleverna förklara vad det betyder att vara homo, bi eller hetero. I varje klass är det alltid någon som säger att T står för transsexuell men T står alltså för transpersoner. Vi använder ordet transpersoner som ett paraplybegrepp eftersom det finns olika sätt att definiera sig som trans.
När vi har gått igenom sexuella läggningar går vi in på kön, som trans handlar om. Vi pratar om vilka kön det finns enligt lagen och vilka sätt man kan definiera ett kön på, biologiskt, juridiskt, socialt och mentalt. För många personer stämmer allt det här överens. Alltså att man föds som tjej, har ett juridiskt kön som kön, har att socialt kön som tjej (socialt=könsuttryck, hur vi klär oss, pratar, rör oss, hur vi vill bli uppfattade mao) och har ett mentalt kön som tjej. Stämmer allt detta överens är man en CIS-person, vilket man kan säga betyder "på samma sida". Är man en transperson så stämmer inte allt detta överens. Tex att biologiskt, juridiskt och socialt är man en tjej men mentalt en kille.
Efter detta tar vi upp exempel på olika definationer av trans, transsexualism (när man vill korrigera sitt kön), transvestism (när man klär om sig i det andra könets typiska kläder och/eller accessoarer), drag queen/king (när man klär ut sig för att showa eller uppmärksamma något genom att överdriva kvinnor och mäns könsuttryck) samt intergender (när man definerar sig som både man och kvinna eller inte vill definiera sitt kön alls utan ställer sig utanför den definitationen).
Efter att vi har pratat om sexuell läggning och kön går vi in på historia. Vi ritar upp en tidslinje som sträcker sig 100 år bakåt i tiden för att se vad som egentligen har hänt i Sverige. Vi tar bara upp Sverige eftersom att olika länder har kommit olika långt. För att dra den lite kort så var det kriminellt att utföra homosexuella handlingar (ha sex med någon utav samma kön, hångla offentligt eller skicka kärleksbrev till någon utav samma kön) fram till 1944. Fram till 1979 var homosexualitet en psykisk sjukdom. 1972 genomfördes den första könskorrigeringen i Sverige (faktiskt en utav dom första i världen) som var finansierad utav Landstinget. 1995 kom partnerskapslagen, en form utav en äktenskapslag som bara gällde i Sverige, en sk nationell lagstiftning. 2003 fick alla rätt till att prövas för adoption, ingen internationell adoption har skett till ett samkönat par eftersom att Sverige inte samarbetar med någon adoptionsbyrå som är villig att adoptera till samkönade par. Närstående adoptioner har däremot genomförts, att man adopterar sin partners barn. Från 2003 blev även sexuell läggning inkluderade i lagen om hets mot folkgrupp. 2005 fick kvinnopar rätt att få hjälp med insemination (att man för upp sperma i en kvinnas livmoder för att hon ska bli gravid) från Landstinget. Tidigare hade kvinnopar åkt till tex Danmark för att genomföra detta men då har bara den gravida kvinnan blivit barnets enda juridiska förälder. Från 2005 blir båda kvinnorna automatiskt juridiska föräldrar. 1a januari 2009 blev även transvestism friskförklarat, transexualism är fortfarande en diagnos eftersom det krävs för att få hjälp från Landstinget med hormoner och operationer. 1a maj samma år fick vi även en könsneutral äktenskapslag vilket innebär att oavsett vilket kön ens partner har som man gifter sig med är det lika villkor och det är en internationell lag.
När vi har gått igenom allt det här tar vi en liten paus för att sen gå in på normer, oskrivna regler alltså. Då pratar vi om en samhällsnorm som vi kallar för heteronormen, med andra vilka förväntningar det finns på oss beroende på vilket kön vi har, vem vi förväntas bli kär i osv. Här är eleverna (förhoppningsvis) väldigt aktiva, kommer med egna förslag, tankar och idéer. Vi börjar prata om varför vi oftast frågar om det blev en flicka eller pojke och vad vi vill ha den informationen till. "Vilka kläder vi ska köpa!" ropar oftast någon elev då. Sen spinner vi vidare på det, vad det finns för typiska tjej - och killeksaker, kläder, fritidsintressen, yrken, vem som tjänar mest pengar och vem vi förväntas bli kära i. Vi pratar om vad som händer om man går över gränsen och leker/har fritidsintresse/jobbar med saker som anses vara typiska killiga eller tjejiga. Sen pratar vi tillsammans med klassen om varför det ser ut så här, vad tycker dom om normen, kan man göra något åt det osv. Om allt känns okej(vilket det inte alltid gör) visar vi för klassen och berättar hur vi har brutit och följt normen samt berättar hur vi ser på våra kön och sexuell läggning.
Som avslutning brukar vi ha en liten frågestund, där vi pratar om alltifrån sex till vad våra kompisar sa när vi kom ut. Hela lektionen tar ca 90 minuter och vi pratar med elever från 6e klass upp till 3e ring på gymnasiet.
Jisses vilket långt inlägg det blev...men nu vet ni iaf vad jag jobbar med!
8 kommentarer:
Jättekul att äntligen få bena ut vad du är ute och pratar om:)
Apropå normer och förväntningar, hade jag nyligen en rätt roande konversation med en av domarna som dömer mitt innebandylag. Jag sa som det var, öppen som jag är, att jag inte var helt hetero osv. Sedan kommer frågan som fick mig att hoppa till av frustration och besvikelse. "Men vad känner du när du duschar? Vet någon om det i laget?"
Det brann i mitt huvud. Om detta, tänkte jag, inte var ett fördomsfullt uttryck, är det långt kvar vad gäller hbt-kompetensen och om det som bryter mot normen. Vad tycker Petra om medelålders män, som tror sig tycka att gayfolk tänder på varenda varelse som går förbi? Är det inte lite väl klumpigt uttryckt av sig, att det skulle kännas svårt i duschen, bara för att man är normbrytare?
Julia
Intressant. Sånt skulle alla arbetsplatser behöva lyssna på också.
Anonym - Vad kul att du tycker det =) Jisses amalia säger jag bara... Tyvärr tror jag att det är ett vanligt antagande bland personer som är runt medelåldern, att om man är icke-straight tänder man på alla. Och vi har en lång väg kvar att gå när det gäller hbt-kompetens och normer. Det var väldigt klumpigt uttryckt av domaren, helt klart! Precis som att straighta personer inte tänder på varje kille (eller tjej) som kommer i deras väg tänder inte vi på det viset heller. Människor som är icke-straighta är precis som vem som helst. Blev lite nyfiken nu, hur mötte du domarens fråga?
H - Ja, visst är det? RFSL utbildar även arbetsplatser i detta och lägger mycket fokus att utbilda inom vården.
Kändes så himla föråldrat på något vis, att icke straighta skulle gå igång på bästa människa som går förbi. Eller har världen verkligen inte kommit längre? Pinsamt!
Försökte förklara på samma vis som du gjorde, att vi alla äro lika människor, oavsett preferenser och att attraktion kan te sig på olika sätt och inte alltid naket i en dusch. Kände mig tvungen att även få han att förstå att all attraktion inte behöver gå igenom naket/avklätt. Vad gäller mig, sa jag, attraheras jag mer av någon som får mig att tappa hakan på annat sätt än genom avklädning. Han förklarade sig fördomsfri senare i konversationen... Jo, tjena.
Julia
Ska jag peka ut vissa arbetsplatser som verkligen skulle behöva det är det verkstäder av olika slag...stenåldersmän som har massor förutfattade meningar. Just precis det du o Julia skriver om har jag försökt förklara för några kolleger som var livrädda för en städare de trodde var bög o ibland städade i omklädningsummet när dom slutade för dagen. Jag var på vippen att säga "Tror du verkligen att han skulle tända på en liten köttbulle som dig?"
Julia - Nej, jag tror att i många fall har inte världen kommit längre än så. Även om vi pumpar ut information och jobbar med föreläsningar finns det väldigt mycket okunskap, oavsett åldersgrupp i samhället.
Jo tjena att han var fördomsfri...ingen är fördomsfri enligt mig.
H - Ja, det behövs verkligen på sådana arbetsplatser. Tyvärr är det inte dom arbetsplatserna som frågar efter oss även om vi skickar ut reklam om oss utan det är mest vården, kommuner och en hel del väktarbolag som anlitar oss utöver skolorna då.
Haha tänk om du skulle säga så! Tror att vissa egon skulle sjunka till en normal nivå.
Det är väldigt mycket informerande om en så liten grupp i samhället. För egen del tycker jag att sexualitet är en privatsak. Och så pratar du om normer men ni vill ju ha era normer istället. Det finns inte en normlöshet någonstans i världen. Så ert snack on heteronorm etc är ju bara en dubbelmoral.
John Aspe - Och den informationen behövs uppenbarligen. Hade samhället inte sett ut på det viset som det gör idag hade vi inte heller varit ute och pratat.
Nej, det finns ingen normlöshet någonstans, det håller jag med om. Men, bara för att vi är ute och pratar om heteronormen betyder inte det att vi inte pratar om normer som finns inom HBT. Jag håller bla i ett projekt för att uppmärksamma att inom HBT finns det även en hel del andra normer och att även HBT-normer värderar människor utifrån hur vi definierar oss eller inte definierar oss. När vi pratar om normer ute i skolorna påpekar vi även flera gånger att normer finns överallt i samhället och ser ut på olika sätt och att alla berörs av normer på olika sätt.
När det gäller vår sexualitet är det inte alltid något vi berättar på skolinformationerna. Vill vi inte så berättar vi inte helt enkelt. För ett par år sedan arbetade Stockholmsdistriktet med den s.k toleransmetoden som helt enkelt gick ut på att berätta hur det är att leva som HBT-person men många informatörer tyckte helt enkelt att den metoden kändes för privat och en ny metod arbetades fram, en normkritisk sådan.
Som sagt, det är inte bara heteronormen jag och många andra ställer oss kritiska till utan alla normer som innebär att vi blir värderade på olika sätt utefter hur vi ser ut, vilket kön, läggning, ålder osv vi har. Sen att vårt mål kan kännas som en utopi innebär inte att man bara ska hålla käft och acceptera något som innebär att människor blir diskriminerade utav.
Skicka en kommentar