Idag skulle jag börja jobba 8.15. I andra änden utav stan. Lite snabbt räknat skulle det ta mig över två timmar att komma dit och bussen gick 6.35 från Östermalm. Jag grät nästan när jag insåg att jag var tvungen att gå upp strax efter fyra på morgonen. Fy fan säger jag bara. Jag var så trött att jag stod och vinglade i badrummet, fick tandkräm på tröjan och hatade hela världen.
Men en sak fick mig att se fram emot färden, att kunna läsa Dagens Nyheter under hela resan. Jo tjena. När jag klev utanför ytterdörren hade tidningsbudet inte kommit ännu. Annat var det på den gamla goda tiden när jag brukade komma hem, full som alika, samtidigt som tidningsbudet kom förbi. Där kunde vi stå och snacka en stund, jag lutandes mot väggen, han road (intalar jag mig) utav min oemotståndliga charm. Sen fick jag tidningen i handen och gick in. Men inte idag alltså.
Jag kände mig inte gladare när pendeltåget var försenat, som det alltid är när jag har bråttom men det löste sig. Efter att ha pratat några minuter med kollegan på bussen stensov jag.
Skolinformationerna gick bra trots att vi hade lite kortare tid på oss än vanligt. Tydligen gick inte bussarna från vischan speciellt ofta och vi ville väldigt gärna hem. Däremot var det så himla härligt att se stämningen på skolan. Lärarna var lite yngre och verkade ha väldigt bra kontakt med eleverna, skämtade mycket och hade koll på vad varje elev heter. Jag var imponerad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar