söndag 10 januari 2010

Att leva med en hantverkare

Det kan vara helt underbart. Tänk er själva. Någon som har alla resurser för att totalrenovera mitt hem utan att jag lyfter ett finger. Ibland undrar jag hur yrkesskadad han egentligen är.

I helgen fick vi (läs: jag) för oss att vi skulle göra sockerbullar med vaniljkrämsfyllning. Under tiden som jag diskade, gjorde vaniljkräm, deg och allt annat låg R i sängen och trodde att han skulle dö av sin förkylning. Däremot när det var dags att fylla bullarna kom han som ett skott och skulle trixa lite med bakplåtspapper för att göra en sprits. Det gick sådär. Tror att en halv rulle tejp gick åt för honom. När vi äntligen hade fyllt bullarna fick R en snilleblixt. Han sprang ut i hallen och tog fram en silikonspruta som han upphetsat pratade om hur vi skulle fixa in krämen i bullarna med hjälp av verktyget. "Eller så köper vi en riktig sprits" sa jag. R lyssnade inte alls på det örat utan gick verkligen upp i varv när han pratade om var vi kan köpa tomma, oanvända sprutor för att klara av det. När han började prata om ett annat verktyg som han fäster sprutan på för att få kraft bakom sprutan såg jag framför mig hur hela köket täcktes i vaniljkräm. "Jag röstar för att vi köper en sprits" muttrade jag och gick tillbaka i köket.

Hur bullarna blev? Väldigt goda. Men det var inte det recept som jag var ute efter. Är det någon som har ett bra recept där krämen är helt inuti bullarna, såsom dom man köper i affären?

2 kommentarer:

Josefine sa...

hahaha... trixa ihop en egen sprits. det är ambitiöst! gudomligt med vaniljbullar. älskar det.

Jo tjena sa...

Haha mja, inte direkt, är ju bara att rulla ihop lite bakplåtspapper men när han gjorde det blev det lite väl omständigt :P

Ja, samma här men nu ska jakten på det rätta sockerbullsreceptet fortsätta.