Nu är det jul här i vårt hus!

Vi har en tradition i min familj, klä julgranen dagen innan julafton. I år ruckade vi lite på den traditionen och klädde den dan före dan före dopparedan. Känner mig lite rebellisk för att vara ärlig.

Pappa fick den stora äran att montera ihop granen. Ja precis, montera ihop. Jag har lite svårt för att kalla åbäket av plast för gran. Det känns som falsk marknadsföring. Hela grejen med en gran är att den ska barra, dofta och stickas.

 Min käre far fick även uppdraget att fixa det här med belysning. Eftersom jag känner min pappa och mig själv gick jag ut med hunden. För husfridens skull.

Han var inte klar när jag återvände till huset. Jag roade mig med glittret istället. Lekte Lucia - ish och kände mig som en galning. Men så har jag aldrig heller hävdat att jag har alla kantareller i korgen.

Jag hade en bestämd bild av hur jag ville att granen skulle vara - bara blåa och silvriga kulor. Mamma var helt med på den idén. Tills hon hittade lådan med pyssel jag och mina syskon gjort som små. Vi gjorde en kompromiss - inga smällkarameller men kristyränglarna fick komma upp efter många om och men.

Så blev den alltså klar tillsist. "Granen". Det är nu julkänslan borde ha infunnit sig, den som nästan alla pratar om. Men jag har den inte. Och jag känner mig nästan lite stressad över det.