Resan ja...

Ni vet, vissa dagar när man verkligen inte har tid eller lust med att saker ska jävlas, så jävlas det med en, ordentligt. Idag var en sådan dag. Jag fick lite panik när jag läste på SLs hemsida om alla förseningar, panikringde taxibolag som kunde komma kanske inom en timme.

Efter många om och men lyckades jag ta mig till Älvsjö, stelfrusen som fan, letandes efter en buss. Som jag inte hittade.

Jag hittade hållplatsen men ingen buss. Efter lite snokande skulle bussen gå efter ca en halvtimme. Fy fan vad jag led! Dessutom hade jag inte ätit någon frukost. Skitkul verkligen. Fick kasa väskan på istrottoarer. Lyckades dessutom trilla lite vackert på ett övergångsställe när jag skulle skrida fram mellan bilarna.

Jag fick min frukost tillsist. Inte den mest näringsrika men det innebar att jag inte skulle ta död på någon i ren ilska.

Och tillsist kom bussen. Vilket jag var skitglad över. Men säg den lycka som varar. Efter tjugo minuters slirande blev motorn överhettad. Chauffören visste inte när det skulle komma en ny buss. Vid det laget gnisslade jag tänder. Var bara att ringa runt till taxibolagen igen och hoppas på det bästa. Jag kan ha en taxi hos dig om fyrtio minuter blev standardsvaret. Fjärde gången jag fick det svaret började jag gråta. Snörvlandes förklarade jag läget. Du...jag ska fixa fram en bil till dig inom en kvart! sa ängeln på andra sidan luren. Jag är inte stolt över grinandet men det var effektivt för tio minuter senare kom bilen.

Nu är jag i Tingsryd-town, gosar med min Snuffse och njuter av att slippa gå ut i kylan.