Jag är slut som artist

Jag känner mig som en överkörd älg. Vad fan gör jag uppe vid den här tiden?

Det var lyckat igår. Jag och mina bögar drack päroncider och lakritsshots, dansade till schlager och hade det bra. Side Track är alltid trevligt, ännu roligare nu när Jävla bögbar huserar där varje onsdag och det är mycket folk. Inget chilla-ställe alltså som Side Track är övriga dagar.

Någon drag queen undrade vad mina bröst kostat. "Got them for free baby" svarade jag och sen shakade vi loss ordentligt på dansgolvet. Någon gång under natten fann jag mig själv ståendes i ett hörn och diskuterade skor med ett gäng skointresserade gays. Dom älskade mina pärlor nästan lika mycket som jag.

Kvällen (morgonen?) avslutades med att jag sprang in i Mr. S, som tydligen bor i området runt Side Track. Han ville ta en fika en dag, jag var full och älskade hela världen så jag sa ja. Som om det kommer hända.

Jag hade en seriös konversation med mig själv, i huvudet, på vägen hem. Som fortsatte under mitt nattliga samtal med R. Jag har funderat på detta några veckor och det känns bra. Men jävligt konstigt. När mitt mandat går ut i RFSL Ungdom kommer jag lägga ner mitt engagemang där. Jag har dragit ner på mycket av mitt engagemang i andra organisationer och det här känns rätt. Det ger mig inget längre och jag tycker inte det är speciellt roligt heller. Inte på samma sätt som jag kände innan iaf. Jag har träffat så underbara människor där och haft fantastiskt roligt men nu vill jag gå vidare. Till att inte vara engagerad i något alls förutom skola och jobb. Inte för alltid givetvis men kanske i några månader och funderar på vad jag vill engagera mig i näst. Men det känns väldigt konstigt. Jag har varit engagerad i olika organisationer sen jag var 12-13 år och känslan jag har nu att bara vilja sluta med det, det är lite omtumlande måste jag säga. Men det känns rätt.

Nu ska jag ta en Ipren, försöka ignorera den molande värken i magen och sova lite till.

Vad ska ni hitta på idag förutom att komma med choklad till mig?