Jag tror att det är slut. Igen.
Den här gången tror jag verkligen inte att det går att lösa. Han sa saker och har agerat på ett sätt som absolut inte är okej. Jag har otroligt svårt att ta upp saker som känns fel i ett förhållande men jag gör det öga mot öga och förväntar mig samma respekt tillbaka. Vilket jag inte har fått. Han har sårat mig något fruktansvärt.
Jag vet inte om jag vill lösa det heller. När han skjuter saker ifrån sig tar jag det som att han även skjuter mig ifrån sig.
Även om jag helst vill slå på honom och skrika vill jag inte vara utan honom. Jag vill inte somna och veta att jag aldrig mer kommer vakna jämte honom. Aldrig mer få känna hur han nyper mig i näsan eller drar mig intill sig. Jag vill inte veta att vi aldrig mer kommer ha våra hetsiga diskussioner när vi slåss om DNs kulturdel.
Trots att en del av mig avskyr honom något fruktansvärt just nu vet jag inte riktigt vad jag skulle göra utan honom. Hur patetiskt det än låter.
4 kommentarer:
Ofta vill man tro att saker och ting ska ändra sig och bli till det bättre.
Det är sällan det händer. Tyvärr.
Så säger/gör han saker idag som inte känns ok...så kommer han göra samma saker om 10 år och det kommer fortfarande inte vara ok.
Kram
Svårt att ge något råd när jag inte är helt insatt men försök känna efter hur du vill ha det om minst ett år. En person kan ändra sig, det har jag personlig erfarenhet av. Men jag håller nog med Huskatt om att det inte är ofta det händer. Tror även att när man kommer upp i en viss ålder ändrar man sig inte gärna.
Kram
Usch, låter inte alls någe bra=/
Tänker på dej!
*stora kramar*
Huskatt - Jag vet att det är så, samtidigt vill jag inte förstå det.
H - Nej, jag tror det också, vissa saker ändras inte och nog speciellt inte när man är vuxen.
Anna - Tack fina du och tack för ditt mail *kramar*
Skicka en kommentar