Kvällarna som avslutades på en varm balkong för att några timmar senare igen starta en ny dag på samma balkong med systrarna, mamma och hennes väninna. Hur mamma inte kunde förstå att vi grundlurat henne. Hon, spa-hataren som ställt in sig på lerbad i Sunne, befann sig i Spanien istället. Fortfarande i chock efter vi avslöjat allt på parkeringen och hon tappade sitt glas med bubbel för att sen klunka ur flaskan.
Jag saknar den lilla baren jag trillade över mitt i en lummig lund. Där satt jag, skickade ett glatt sms till kollegorna som var kvar i kalla Sverige. Fy fan för dig! blev svaret. Och jag myste. Smuttade lite till på min mojito, njöt av att inte ha ont och sedan traska vidare ner till stranden där familjen låg. Jag saknar att äta salta chips, gräva ner fötterna i sanden och sitta under parasollet. Hoppa i vågorna med mina systrar. Få en kallsup och titta upp mot berget där den stora fästningen låg.
5 kommentarer:
Låter, helt, helt underbart
Det där förstår jag att du saknar.
Förstår inte aaalls att du saknar det där.. Mycket roligare med en meter snö som växer hela tiden, halv storm som piskar en i ansiktet o sabbar sminket o att man förfryser fingrarna om man är utan vantar i fem sekunder.
Låter helt fantastiskt!:)
Ulle - Det var helt , helt underbart.
Huskatt - Ja, speciellt i dessa tider.
H - Eller hur? Varför sakna värme när man kan vara ute i snökaoset?
Anna - Ja, det var det verkligen =)
Skicka en kommentar