Ringde min kollega P innan på jobbet för att få lite nya tider när hon säger "jaha Petra, det är väl din tur att få barn snart med va?" Jag blev rätt stum innan jag stammade fram att varken jag eller min kille vill ha barn. "Ja men det ändrar sig ska du se!" säger P.
Jag HATAR det argumentet! För vem vet bäst egentligen i den här frågan? Jag eller någon som inte känner mig så bra? Det lockar mig inte alls att gå runt med ett barn i magen i nio månader för att sen utstå troligtvis den värsta fysiska smärta jag någonsin kommer vara med om och sen uppfostra det här livet. Sorry, det är inget för mig. Visst, jag kan tycka att barn är söta. Men det är i tio minuter, sen tröttnar jag.
Jag blir inte bara arg utan förbannat trött också. Bara en sådan sak som att folk automatiskt antar att jag vill ha barn och blir chockade när jag säger motsatsen är tröttsamt. Vad fan, jag vet att jag bryter mot en norm genom att inte vilja ha barn men varför försöka ändra på mig? Har folk på riktigt så svårt för att acceptera att en tjej faktiskt inte vill ha barn? Jag menar, världen lär ju inte gå under bara för att jag inte skaffar några. Vad finns det då att bli upprörd över för att jag säger nej till barn?
Berätta gärna för jag fattar inte.
10 kommentarer:
Helt rätt!
Att bryta mot normer e tydligen alltid väääldigt farligt.. O antagligen rätt viktigt för folk i allmänhet eftersom det kan väcka så mkt reaktioner.
Stå på dej!
Usch ja, vissa normer kan jag verkligen klara mig utan!
Skummast av allt tycker jag ändå är att utgå från att någon så ung som du, mitt uppe i studier etc., ska ha minsta tanke på att bli gravid :)
DU VET BÄST!
Du har så rätt!
Sikta på att få barnbarn istället. Sjukt mycket bättre än att få barn! Då slipper du själva förlossningen och det är FULLT socialt accepterat att man under själva förlossningen sitter på lokalpuben och väntar vid telefonen. När barnet eller barnen väl är födda så kan man låna dem, trycka i dem godsaker så att de får sockerchock och sedan lämna tillbaka dem när de börjar att bli trötta och griniga... GULD!
Anonuhm - Bymentalitet du vet =) Dom tänker inte riktigt i samma banor =)
Greken - Hell yeah!
Jag var helt bestämd på att jag inte ville ha barn tidigare. Fick också alltid höra "ja vänta så ska du få se.. du kommer ändra dig när..". Nu är jag ju med barn. Men som jag ser det hade jag lika gärna kunnat vara INTE med barn. Om nån skulle säga "vad var det jag sa" så skulle jag bli väldigt provocerad. Nu är jag tillsammans med någon som jag plötsligt (jag har verkligen försökt analysera hur det kommer sig men inte kommit fram till något riktigt svar) kunde tänka mig att få ett barn med. Men det är relationen med just honom som gör att jag vill det nu och inte som en förutbestämd bana som man måste följa för att man lever i en hetero-relation. För jag har aldrig haft någon sån där känsla av att "jag älskar barn måste ha det själv med" som vissa verkar ha. En annan sak som jag tycker är skum med hela skaffa-barn-buisnessen är den där lyckan som folk verkar hoppas på ska komma. Jag är säker på att jag kommer att vara lycklig för mitt barn - för att det finns - men man blir ju knappast en lycklig människa av att ha barn. Allt kommer i stort sett vara detsamma - bara lite jobbigare. En till i familjen att älska och störa sig på. Typ. Men det är jävligt tråkigt att man ska behöva höra "när kommer bebisarna" så fort man är ihop med nån. Det är aldrig någon självklarhet. Jag antar att det kommer bli "och när kommer det fler syskon?" sen. Vilket det inte kommer göra.
haha.. shit vad långt jag skrev. blir bara så jävla upprörd när jag tänker på det där för-givande-tagandet med barnskaffande som appliceras på tjejer. Usch.
Miss Muffin - Ja men precis så tänker jag också! Om jag skaffar barn någon gång så är det för att jag vill ha barn med den personen jag är tillsammans med och inte pga vad som förväntas av mig. Jag har aldrig känt det där "jag vill ha barn, NU och JÄTTEGÄRNA" som vissa verkar känna och som jag tycker att det förväntas att alla tjejer ska känna. Jag blir så arg på det! Vissa vill inte ha barn, så enkelt är det.
Ja, vänta bara till ditt barn är fött så lär ju frågorna om syskon komma nästan direkt. För har man fått ett barn så vill man ju givetvis ha fler. Bah.
Känner igen det där. AGRH!
Blir alltid lika förbannad när folk (t ex syrran och fyllefastern) säger att "vänta bara, du börjar dricka till slut". Senast när jag var hemma frågade min svåger om jag börjat dricka. ARGH!!!
Fan, som om vi inte visste va vi känner och tänker! Eller tror de att vi inte kan vara principfasta, bestämda eller nåt?!
Skicka en kommentar