onsdag 3 juni 2009

När saker händer som inte får ske

Tidigare ikväll blev jag sexuellt antastad av en främmande man. En man som hade sett mig gående på gatan, följt efter mig och tafsat på mig när jag gick i stentrappan på väg till pendeln. När jag vände mig om och skrek hånlog han. Jag sprang iväg, chockad medan han vände om och gick tillbaka till gatan. Hela tiden kände jag det fasta grepp han tog om min rumpa. Jag känner det fortfarande.

Jag har alltid känt mig säker där jag bor. Trots allt vad andra har sagt, hur många som har blivit våldtagna, skottlossning och annan skit. Jag har slagit det ifrån mig och tänkt att det är inget som händer klockan sju på kvällen när det är ljust. Speciellt inte i ett område där det generellt rör sig mycket människor. I ett område där både tingsrätten, en åklagarmyndighet samt polisen ligger ett fåtal meter bort. Den mannen tog bort mycket av den tryggheten jag känner här.

Nu känner jag mig rädd och det är så jävla fel! Jag ska inte sitta i min lägenhet med fördragna gardiner och skaka för att jag är så arg och ledsen. Jag ska inte känna oro över att gå den vägen ifall han dyker upp igen! Jag lär inte vara den första tjejen han gjorde så mot och absolut inte den sista, det är jag övertygad om.

En polisanmälan är gjord, troligtvis kommer ingenting att hända med den men för min skull känns det skönt. Jag har gjort ett ställningstagande och visat att det är inte okej! Han kränkte mig som fan och det är så in i helvete fel! Jag vill kunna gå till pendeln, åka in till stan och fika med mina vänner utan att något sådant här någonsin händer! Nu kan jag egentligen bara hoppas på att om någon annan blir utsatt för samma sak gör likadant, anmäler svinet.

Mannen som antastade mig kanske inte känner ett skit över det här nu men jag mår jävligt dåligt över att jag råkade befinna mig på fel plats vid fel tidpunkt.

4 kommentarer:

Anna sa...

Usch, så fel! Förstår inte hur vissa människor tycker det är okej att bete sej hur som helst.
Bra att du är så stark att du anmälde honom!

Josefine sa...

Det är så outsägligt sorgligt hur ens utrymme liksom krymper när man blir utsatt för sådana saker (eller bara går runt och är rädd för att bli det). Att den som inte gjort något ska behöva ägna tid och tanke och jobbiga känslor åt något som inte var något man kunde påverka. Usch. Hoppas verkligen att du kan få tillbaka din trygghetskänsla. Det är helt orimligt att man ska behöva gå runt och tänka på såna saker när man går hem. Man ska kunna gå hem utan en tanke på att det skulle kunna hända något. Fy fan vad förbannad jag blir.

Mamma Melissa -ung änglamamma och gravid sa...

Blir så ledsen när människor gör saker och inte förstår vilka konsekvenser det får för andra...

Vet du vad, vi gör en hämndauktion tycker jag... vi letar upp honom och så gör vi så mot honom och så frågar vi om det kändes bra... och så har vi en dialog om empati... innan vi hugger både händer och penis av honom.

Usch, jag önskar jag kunde krama om dig! Skall bara stympa den där mannen först...

Jo tjena sa...

Anna - Nej jag förstår inte det heller! Jävla svin han är säger jag bara. Hoppas innerligt att fler anmäler honom så att han åker dit.

Miss Muffin - Jag blir också förbannad. Hur fan kan man anse sig ha rätt att göra något sådant? Trygghetskänslan börjar komma tillbaka så smått men jag kommer nog aldrig känna mig helt trygg här ute igen.