Sov alldeles för få timmar i natt och idag var det skolinformation som gällde. Det var skönt att informera med en av mina bästa vänner och inte med någon ny. Kände att jag inte riktigt orkade vara klämkäck och glad hela tiden.
Idag vet jag inte vad jag känner. Igår snurrade jag av en massa känslor och idag känner jag mig håglös och trött på något sätt. Jag såg mig några gånger över axeln när jag gick i trappan så att ingen gick bakom mig. Och hur jävla sjukt är inte det? Jag bor här, det är mitt område och jag oroar mig bara för att se honom. Vissa stunder kommer den där övermänskliga modigheten (som jag kanske förväxlar med ilska?) över mig, jag går med starka stolta steg, gardinerna är fråndragna och jag skiter i om han skulle se mig. Jag biter ihop käkarna och tänker "han ska se på fan! Här är en tjej han inte ska få påverka!" Sen kommer svackan, när jag gömmer mig bakom paraplyet på väg hem, håller mig i delar av lägenheten som man inte ser rakt in i.
Jag borde kanske inte ta åt mig så mycket av vad som hände men det blev för mycket bara. På något sätt blev han symbolen för alla som tagit sig friheter med mig, gjort saker med min kropp mot min vilja. Jag hatar hur han fick mig att krympa, att han fick mig att börja gråta och känna mig otrygg.
I hans ögon var jag säkert vilken tjej som helst, hade inte jag gått förbi då hade han säkert gjort samma sak mot någon annan. Men för mig blev det personligt. Han tog sig in i mitt privata område och rörde mig på ett intimt sätt.
Ikväll är det avslutning med Brottsofferjouren och det ska bli så skönt att vara omgiven av en massa människor.
Jävla tråkigt inlägg jag vet men jag känner mig inte så rolig just nu.
2 kommentarer:
Hemskt att du ska behöva känna sådär på grund av en helt okänd människas oacceptabla övertramp, inte okej! Ta hand om dej! Kramar
Anna - Lovar att ta hand om mig, tack för dina fina kommentarer! =)
Skicka en kommentar