Nu finns det ingen återvändo

Nu är jag officiellt anmäld till Tjejmilen. Avgiften betalades samtidigt som jag hade en peppande R i telefonluren. Han blev så peppad själv av sitt prat att han lovade att träna med mig. Jo tjena. Han har tränat två gånger i år och sen trodde han att han fick en hjärtinfarkt och slutade träna.

Men jag känner mig pepp! Jag lovade mamma i ett svagt ögonblick att springa en massa med Snuffse så den jakthund som han är får utlopp för sin energi, så träning under ledigheten kommer jag inte heller undan. Vilket egentligen är jävligt bra. Ju fler jag berättar det för att jag ska ställa upp, desto större chans är det faktiskt att jag kommer genomföra det här. När det gäller träning har jag en tendens till att tänka "näää, jag gör det i morgon..." Dålig självdisciplin med andra ord.

Nu när jag har träningskompis, Malin som jag ska springa loppet med och en personlig hejaklack som kommer vänta på mig vid mållinjen finns det helt enkelt ingen återvändo. Jag ska springa det där loppet!