fredag 10 oktober 2008
Jo men det känns bra egentligen
Av en slump hamnade jag på en kvinnas blogg som har genomfört en äggplockning och det kändes himla skönt faktiskt. Att läsa om någon som faktiskt ha genomgått det jag kommer göra om några månader. Läkaren och barnmorskan jag pratade med på fertilitetskliniken var jätteduktiga och tillmötesgående på alla sätt och vis men det är inte riktigt samma sak. Jag vill mer veta om hur det känns, gör det ont? Hur ont isf? Givetvis upplever nästan alla äggplockningen olika smärtsamt och inte bara att det "känns lite" som läkaren sa till mig. Själv hoppas jag att dom pumpar mig full med smärtstillande och lugnande att jag inte känner ett dugg. Jag blir alltid skeptisk när läkare säger att det kommer kännas lite.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Jag förstår inte, du påstår att du inte vill ha barn men ändå ska du donera ägg? Är inte det dubbelmoral? Och har du tänkt på barnen som inte får veta var dom kommer ifrån? Egoistiskt av dig.
Hanna - Barnet kommer inte att vara mitt. Jag kommer att hjälpa två par att få barn, vilket inte ens är säkert att det blir ett barn av mina ägg. Ägget kommer att komma från mig, ja. Men jag kommer inte bära på barnet, jag kommer inte föda det eller vara inblandad i barnets uppväxt och uppfostran. Därför ser jag det inte som att jag kommer bli mamma. Som jag skrev tidigare, jag kommer hjälpa andra att bli föräldrar.
Och barnet har rätt att söka upp mig när h*n har fyllt 18. Det är inte alltid föräldrarna berättar att barnet kommer från en annan kvinnas ägg även om föräldrarna rekommenderas att göra det. Om det skulle knacka på min dörr om 19 år eller så kommer jag givetvis att berätta om mig själv och berätta varför jag donerade. Barnet kommer även kunna få papper som jag har fyllt i om mig själv när h*n är 18.
Och det är väldigt viktigt att poängtera igen, det är inte jag som kommer att bli mamma.
Precis Hanna. Lyssna på petra. *nicka vuxet* Kunde inte sagt det bättre själv.
Och läkare. Ja. De är onda. Fast. sjuksyrror är ondast. Skulle ta blodprov här om dagen. Eller hur. 5 stick i vardera armveck. Sen gick de amok på mina fötter.
Tack Markus.
Hahaha på fötterna?! Hahahahaha. En viss systerdotter hälsar till dig förresten.
Som sagt Petra; Jag kommer och plockar upp dig på sjukhuset och ser till att du kommer hem ordentligt efteråt. :)
Det är snällt av dig Linus =)
Vad bra!=) Precis som du sa är det ju verkligen skönt att hitta folk som är i samma situation at utbyta tankar med.
Jag beundrar för övrigt verkligen ditt engagemang i så många viktiga saker!!
Kram på dej
Anna - Ja, det kändes jätteskönt att få höra någon annans erfarenheter =)
Åh, tack så mycket =)
Kram på dig med!
hanna har hyperfå hästar hemma... näst efter att ge sitt liv för att rädda nån annan är väl Petras gärning nåt av det mest osjälviska jag kan komma på.
Anonym - Men raring, det var fint sagt! Fan, blev ju riktigt tårögd.
Skicka en kommentar