Jag hatar SJ!

Kollektivtrafik hatar mig. Det konstaterade jag idag. Eftersom att jag skulle åka till systeryster A tänkte jag vara smidig och kolla upp via nätet hur jag skulle åka. Tiderna parerade perfekt och jag kände mig nöjd. Ända tills jag inser vilken bussjävel jag ska åka med från Tingsryd. Den bussen, även kallad för Ronnebyexpressen från helvetet, har världens smalaste gångar, finns inget extra utrymme inuti bussen för stora väskor, barnvagnar, rullstolar osv. Och där stod jag i regnet med min stora väska och kände inte alls för att ha den i knät. Jag kände bitterheten komma krypandes. Efter några hållplatser löste sig det hela när folk hoppade av och jag ockuperade med gott samvete två säten.

När jag kommer till Växjö och tittar på den stora tavlan som annonserar bussavgångarna finns inte den busslinjen Länstrafiken tyckte att jag skulle åka med på tavlan. Efter några kollar på pappersabellen insåg jag att den linjen går inte ens på söndagar. Tack Länstrafiken Kronoberg, tack så jävla mycket för att jag fick sitta i Växjö i 50 minuter längre än planerat. När jag satt och svor för mig själv på bussen till Alvesta fick jag nästa överraskning. Bussen gick inte förbi den hållplats som jag ville hoppa av på så jag gick i regnet i en tjugo minuter med en massa packning. Att ringa till syrran tänkte jag inte på för jag intalade mig själv at jag behöve sträcka på benen innan tågresan. Jättesmart Petra, verkligen. Speciellt med tanke på mina leder som gör ont vid kyla och regn. Jag hade iaf en väldigt trevlig stund hos systeryster A med familj.

Efter att älskade systeryster vinkade av mig vid tåget började det roliga. Jag satt bland en massa barn. Barn som är trötta och griniga på kvällen är ingen höjdare kan jag meddela. Jag trodde jag skulle få en panikattack när jag hörde följande konversation mellan två föräldrar:
Pappan - Älskling, vart la du skötväskan?
Mamman - Skötväskan? Den tog väl du?
Pappan - Nej, jag sa åt dig att jag ställer den i hallen så du kunde ta den...
Efter ett kort samtal konstateras det att skötväskan står kvar i hallen och att dom inte har några blöjor.

Och det var i början av resan. Efter 1½ timme tog batteriet i min mobil aka min musikkälla slut och jag började känna mig smått aggressiv. I Norrköping klev en snygg kille på som satt jämte mig. Han var väldigt trevlig.

Men nu är jag äntligen hemma. SJ - screw you, SAS kommer bli min nya kompis.