Ena dagen är jag så glad att jag nästan vill skrika rakt ut. Jag ska flytta! Jag ska träffa nya människor! Jag ska iväg!
Andra dagen vill jag bara gråta. Jag ska flytta. Till en stad där jag inte känner en käft. Jag ska börja om. Fy fan. Lämna alla mina vänner. Inga fler galna utekvällar med Kakan sådär lite spontant. Inga fler tortilliaskvällar med Greken och Nykteristfinnen där vi gör guacamole åt ett halvt kompani. Sen börjar jag lipa. På riktigt.
Men så har jag PMS också.
8 kommentarer:
Allt har sin tid som man så klyschigt brukar säga.
Jag är övertygad om att Norge kommer ge dej en massa nya upplevelser som du när du sen tittar i beckspegeln inte heller skulle vilja vara utan:)
Jag kan säga att Norge är väldigt trevligt, det tar inte länge innan man börjar trivas :)
Och som sagt, jag befinner mig i Oslo hela våren så det är bara att ta kontakt om du vill ses. :)
Precis så är väl livet i stort. Upp och ner, fram och tillbaka.
Men du kommer att greja det där. Efter ett tag kommer du till ro, och då kommer du inte ångra dig en sekund.
På det här sättet får du ju både ditt gamla hem och ett nytt.. Det är utmärkt ;D
/joelsunderbara.blogg.se
Anna - Jo, jag vet ju att det är så =)
Jessika - Åh, vad skönt att höra! Du får komma med massa tips sen också =)
Heffler - Ja, jag kommer att klara det, det är jag övertygad om men PMS-huvud du vet =)
Joel - Du är smart du ;)
Ibland blir jag lite kär i DIG! Jag tycker att det här är så tufft gjort och så rätt.
Ulle - Men äsch, nu blir jag ju generad!
Om jag har kunnat flytta till ett annat land (helt ensam), så kan du det också gumman!!
Skicka en kommentar