I lördags eftermiddag när jag satt på Växjö station i godan ro och väntade på bussen till mina föräldrar vällde det in ett killgäng. Jag satt inträngd i ett hörn utan att egentligen kunna resa mig. Inget jag funderade nämnvärt över innan dom öppnade käften.
Jag blev faktiskt en smula rädd när jag hörde deras diskussioner om hur man löser problemet med bögar och utlänningar. Man slår in skallen på dom så är det problemet ur världen. Enkelt och effektivt. Speciellt en kille gick på om hur äckligt det är med bögar och att utlänningar har inget här att göra. En liten flicka på kanske fem sex år i slöja gick förbi och fick skrik efter sig om att hon borde lämna tillbaka gardinen hon hade på huvudet.
En tjej började skälla på sin bekant i gänget om att det är ingenting att skratta åt, hur gänget beter sig. Äsch, det är okej, den snubben har ju ADHD sa han och tittade mot den skränigaste killen i gruppen.
Efteråt skämdes jag som en hund. Jag hade fan inte betett mig bättre än vad gänget gjort. Under hela tiden hade jag suttit tyst i mitt hörn. Inte sagt något när dom gick på om utrensning av bögar, livrädd att dom skulle se mig. Inte rest mig upp och gått när dom började skrika efter små barn. Jag bara satt där med blicken i min bok.
3 kommentarer:
Fy fanken vad hemskt. Jag hade gjort likadant. Det är också hemskt.
Jag gissar på...att om du sagt något, så hade de på sin höjd börjat gapa på dig. Men knappast sluta skrika om bögar och invandrare.
Jag hade inte kunnat hålla tyst, men å andra sidan kommer jag en vacker dag åka på stryk för det också. Dessutom, vad ska man säga? Vad hjälper? Skulle det gå att resonera med dem - nej. Förolämpa dem? De har nog tillräckligt dålig självkänsla redan, och inte har det lett till något positivt beteende. Så jag vet inte. Det är svårt.
Skicka en kommentar