Den senaste tiden har jag funderat mycket kring det här med kön. Varför jag egentligen definierar mig som kvinna men framför allt på för vems skull gör jag det. Är det för min egen eller för andras? Det här kanske kommer låta jättesnurrigt. Och det är snurrigt. Ni anar inte vilket trassel det är i mitt huvud just nu.
Jag vet inte om jag är kvinna. Inte så att jag känner att jag vill vara en man eller så. Men jag vet inte om jag känner mig som en kvinna. Jag känner mig snarare som varken eller. Min kropp, att jag har bröst och fitta gör mig inget, jag vill inte operera något. Det är mer den mentala biten som rör till det lite smått i mitt huvud.
För någon dag sen satt jag och Nykteristfinnen vid mitt köksbord och diskuterade just det här. Att vi båda anser att kön mest är en social konstruktion och att vi lever i ett samhälle där det skapas trygghet genom att placera in människor i fack.
Efter den diskussionen klarnade det nog lite i mitt huvud. Att jag definierar mig som kvinna mest för andras skull. Men även för att det blir enklare för mig själv i sociala sammanhang. Jag har en väldigt feminin stil och trivs bra med den. Att säga och förklara för andra att jag känner mig könslös större delen av tiden skulle föra med så många ställningstaganden och försvara en del av min identitet. Jag vet att människor skulle ifrågasätta min stil eftersom att jag ser ut som en typisk kvinna med allt vad det innebär.
Ett annat problem jag har är att jag har väldigt svårt att kalla mig för queer. Jag vet att mitt tänkande är typiskt queert. Att ifrågasätta könsnormer och definitioner. Men att kalla mig queer... Det är svårt. Tyvärr är det många radikala queermänniskor som förstört ordet och dess innebörd för mig. Att allt ska vara så radikalt som möjligt och där fleras grundtänk har varit att ingen ska definiera sig, varken sitt kön eller sexualitet. Och jag kan hålla med om en del. Vilket kön och sexualitet man har är egentligen oviktigt. För mig. För många andra kan det däremot vara en trygghet att ha ett konkret ord på vad och hur man känner samt placera in sig i ett fack. Så länge man själv mår bra utav det och inte skadar sig själv eller någon annan finns det inget att orda om enligt mig.
För tillfället är jag indelad i två läger.Ena sidan säger att det är klart att jag ska kalla mig för hen om det känns rätt. Skulle någon ha en invändning eller ifrågasätter mitt val är det en diskussion jag tar när den kommer. Andra sidan undrar om jag inte är för gammal för att börja ifrågasätta det hela.
Äsch jag vet inte. Det är rörigt som sagt.
Update: Här kan du läsa en förklaring om vad queer innebär.
7 kommentarer:
Jag kanske frågar lite dumt, men vad är "queer"?
Osloskånskan - Absolut ingen dum fråga, snarare dumt av mig att anta att alla vet vad ordet betyder.
Hm...oavsett vad du har lust att kalla dig/det/hela grunkan...så är du sexig som tusan!
äh, du är en god medmänniska, det räcker. Freud behöver inte leta sig in i var man/kvinnas huvud och visa att man har ett fack att sitta i.
Ha kul, var trevlig mot dom som förtjänar det så ska du se att det går bra.
Med såna ämnen kan man röra till det precis hur som helst o inte blir man klokare efteråt heller alltid. Det finns så många sidospår dessutom. Men det är riktigt intressant o jag är glad att du delar med dig av funderingarna.
Rörigt, men intressant.
Överlag tycker jag att det är jobbigt med alla fack. Alla etiketter innebär förväntningar och krav. Och det tycker jag är skittrist och helt utan funktion.
För min egen del handlar det om att hitta en identitet som jag själv trivs med. Och sen bortse från vad andra förväntar sig av mig.
Jag tror att du är på samma resa.
Fuck it! Det enda som är bra med queerbegreppet ur en vit, lätt överviktig, medelklass, medelålders mans (A.K.A: "Fienden") synvinkel är att de ifrågasätter om det ens är viktigt med etiketter. Om man är i min ålder så är man för trött för att ens bry sig om att någon vill glida lite mellan könsbegreppen.
Kan vi inte bara enas om att du är Petra och så är det bra med det?
Skicka en kommentar