torsdag 24 februari 2011

Drömmen om våren

Av en ren slump sprang jag in i T på ett fik idag. Vi log generat mot varandra och hälsade snabbt. Jag slungades tillbaka till den där tidiga våren för tre år sedan.

Vi träffades på krogen. Jag satt med ett gäng ytligt bekanta tjejkompisar på ett uteställe som ville vara Stureplan. Fast på Söder. Tristessen från min sida var stor. Jag undrade hur många Cosmopolitans det skulle krävas innan jag fick roligt. Han stod i baren. Såg lika uttråkad ut som jag kände mig. Vi log lite mot varandra. Ni vet, som främlingar gör för att säga att du verkar trevlig och frågar, är du det?

Han trängde sig ner i båset, jämte mig och gav mig en komplimang för mitt hår. Jag tänkte att det kanske blir en bra kväll trots allt. När min drink tog slut ville han beställa in sin favorit åt mig. Jag har nog aldrig druckit något så sötsliskigt varken innan eller efter.

Efter ett tag började mina bekanta droppa av. Vi satt kvar. Pratade om design, konst och mat. När vi inte hånglade vill säga.

Jag vaknade dagen efter av att han låg och såg på mig. Solen strömmade in genom fönstret och han kysste mig på pannan. Vid frukosten, när vi läste Svd, sa han att han tänkte att vi kunde åka ut till Vaxholm. Som om det vore självklart att vi skulle spendera helgen tillsammans. Något som vanligtvis brukade skrämma livet ur mig men kändes givet med honom.

När vi gick hand i hand på smågatorna sa en gammal dam att hon blev så glad av att se nykära ungdomar. Sen började regndropparna falla och vi tog skydd i en liten chokladbutik. Lämpligt nog. Regnet hade upphört för länge sedan när vi slutligen lämnade butiken med fulla små påsar.

Han lagade mat åt mig på kvällen. Lärde mig göra chokladmousse. Jag drack vin och botaniserade bland hans skivor. Vi sjöng med i låtarna och pratade om framtiden.

Söndagen kom. Vi åkte och tittade på lägenheter. Bostäder som enligt mäklaren skulle passa ett ungt par som oss perfekt. Vi log bara och frågade om stambyten. Gick utmed vattnet vid Kungsholmen. Smet in på ett café för att dricka varm choklad med grädde. Han körde mig till min lägenhet. Låg på min säng och tänkte högt när jag letade efter couscousen.

Dagen efter åkte han till jobbet och jag försvann in i skolans värld.

Efter det hördes vi aldrig av igen.

4 kommentarer:

Hypofysen sa...

Men varför?

Lfthmn sa...

Men, oj.
Fast så vacker historia ändå. Som en liten munsbit, en helg och sedan inget mer. Jag tycker att det är vackert.

ullebengtsson sa...

Åh, ett MÖTE. Dräggel, jag knarkade MÖTEN förr om åren. Ett PERFEKT slut.

Anonym sa...

Ah, det var ju ett perfekt minne! Allt igenom lyckligt, man vet ju inte om det var tur att det bara blev en helg eller om ni gjorde bort er.
Men ett lyckligt minne är värt massor, samla på dom!