Jag låg och kliade honom på ryggen inatt. Enda sättet att få honom sluta snarka. Jag undrar hur jag fick någon sömn alls under den där tiden.
Det började med en middag. En flaska vin. Massa skratt. Och ska vi inte...? Jo, klart vi ska. Choklad till efterrätt. Förtjänar vi inte lite...? Jo, klart vi förtjänar lite champagne. Bubblor i huvudet.
Helt plötsligt satt vi i en taxi och hånglade. Mer vin i soffan vi valde tillsammans. Bonaden hänger på sin plats. Kortväggen i vardagsrummet. Den är fortfarande lika ful. Jag ångrar lite att jag inte slängde den tillsammans med alla porslinsskärvor.
Han sa att det känns naturligt att sitta där med mig i soffan igen. Att ha mig i sin famn. Att se till att jag är ordentligt omstoppad under filten. Att det kändes som allt är som det ska vara igen.
Det är hemskt att inse att vi inte känner oss klara med varandra.
9 kommentarer:
Lite skamset inser jag att det som är hemskt för er är spännande för läsaren
Aj då, det här känns som det kan bli spännande värre.
Är det verkligen så hemskt? Kanske kan man helt enkelt se det som att det ni hade var något bra, och sedan vara lite glad åt det.
Ulle - Ja men så är det ju
Huskatt - Vem vet vad som kommer hända...
MP - Ja, det är det. Vi hade ett extremt jobbigt förhållande, det är mycket känslor med i bilden fortfarande.
Tänk på att känslor kan ha en tendens att förblinda bara. Glöm inte bort att det viktigaste är att DU mår bra. Så länge som du gör det så är det inga problem.
Men försök att undvika rivmärken och skit bara.
Okej? :)
Heffler - Nej, förstår vad du menar =) Och jag tror att det här är vår avslut på något sätt.
Och inga rivmärken - jag lovar =)
Heffler - Nej, förstår vad du menar =) Och jag tror att det här är vår avslut på något sätt.
Och inga rivmärken - jag lovar =)
Det kan man ju räkna ut med "röven och en kritbit" - som mitt ex brukade säga på sin breda göteborgska - att man går och blir förtjust i någon när man snart ska flytta . Det är nästan mer regel än undantag. Lycka till! Jag följer med spänning!
Det finns människor man aldrig blir riktigt färdiga med, och det är OK, men man får försöka bli tillräckligt klar för att det itne ska röra till hela ens verklighet...
Skicka en kommentar