Storyn bakom

Firren, ja, ni vet, han den där hemmafixaren som står och dreglar vid varje välsvarvad hoj han ser? Han undrade vad som egentligen är grejen med lampan.

Låt mig berätta. Vår historia börjar den 22a juli 2008. Jag hade fått en ny lägenhet och bestämde mig för att färgerna skulle gå i svart, vitt och rött som accentfärg. Av en slump såg jag den. Lampan. Den skrek mitt namn. Jag visste med en gång att jag inte skulle kunna bli lycklig utan denna vackra skapelse i min ägo.

Nästan en månad senare var jag tillbaka i Stockholm och lampan, den vackra lampan, var köpt. Det var där våra problem började. Jag och Mupp tänkte försöka oss på att få upp den tillsammans. En blick i bruksanvisningen senare kliade vi oss i våra vackra huvuden och bestämde oss för att nej, det går nog inte det.

Lampan låg kvar i sin kartong på golvet tills jag träffade Lowe. Han doftade gott och var händig. Två gånger försökte vi att lyfta åbäket och skruva den på plats. Jag grät nästan av ilska när vi la ner lampan i sin kartong igen. Jag började tvivla. Var vi verkligen rätt för varandra? Hade jag bara blivit förblindad av dess skönhet?

Jag och Nykteristfinnen försökte ett antal gånger att få upp den. Både knivar och silvertejp åkte fram. Går det inte med silvertejp går det inte alls sa vi till varandra och nickade för att understryka hur bra silvertejp faktiskt är. Det enda som hände var att vi fick kramp i både armar och axlar.

Tillsist sladdade en norrlänning in i mitt hem med löfte om att lösa alt med lampan. Så jag kunde få ro igen. Den åttonde november, efter nästan två månaders slit kom den upp. Det var lycka kan jag säga, att se den hänga så vackert från mitt tak. Denna ljuvligt röda skapelse.

På torsdag ska den plockas ner. Om det så krävs att innertaket följer ner på kuppen, ner ska den.