"Eller så är han bög..."

Jag stod vid ena skrivaren på jobbet idag, höll på att få tuppjuck av allt krabbande. En kollega jag bara hälsat lite snabbt på tidigare gjorde mig sällskap och vi småpratade om hur sega skrivarna är. Ni vet, helt vanligt dött kallprat som endast två personer som inte känner varandra kan göra.

Då kom det, helt plötsligt. Du ser alltid så glad ut! säger han. Jag stammade fram något om att jag är en väldigt glad människa överlag. Han gav mig världens leende och sen kom nästa grej. Vad fin du är i håret förresten! Har du klippt dig igen? Vaddå igen? Det är två månader sen sist. Däremot hade jag borstat håret för en gångs skull.

Sen fick han mitt hjärta att smälta totalt. Han berömde mina skor! Ovanliga, lite tuffa sa han och såg på mig. Jag visste inte vad jag skulle säga. Stötte han på mig? Varför alla dessa komplimanger helt plötsligt? Ville han bara vara trevlig? Sen började skrivaren fungera normalt och jag tog förvirrat mina papper.

Genast när jag kom tillbaka till mitt skrivbord var jag tvungen att få någon annans syn på saken. Smsade till H som var bergsäker på att han är bög.

När han gick förbi mitt skrivbord en stund senare frågade han om jag ville följa med och ta en kopp kaffe. En kopp té och en kardemummaskorpa senare frågade han mig om jag träffar någon eller kan tänka mig att träffa honom efter jobbet en dag. På torsdag ska vi ut och äta tillsammans.