lördag 31 juli 2010

Gränsen mellan kärlek och hat är hårfin

Det är lite fascinerande egentligen, att man kan avsky en människa som man en gång ville dela sitt liv med. Jag träffade nämligen R igår. Hade fortfarande lite saker hemma hos honom som jag kände att jag ville ha. Och jag var så förbannad. Jag fick jaga honom och jag gillar inte att jaga andra människor.

Jag kokade av ilska när jag väl fick tag på honom och vi möttes upp på söder. Ännu argare blev jag när han kom fram med ett stort leende och sträckte ut armarna för att ge mig en kram. Jag backade direkt och bara blängde på honom. Vad är det, har jag sagt något som gjort dig arg? frågade han. Helt fel sak att säga i det läget. Jag fullkomligt exploderade.

Allt bara vällde ut, hur förbannad jag har varit den sista tiden även om jag har försökt att tänka positivt så kommer ändå frasen det fega jävla kräket upp i huvudet i samband med R. Han ansåg fortfarande att han inte hade gjort fel som skickat det där smset när han hade fram till helgen att tänka. Han hade inte haft tid den fredagen att ta det ansikte mot ansikte. Ytterligare en jävligt fel sak att säga.

Droppen kom när han sa att han alltid har behandlat mig med respekt. Jag stirrade på honom som om han kom från en annan planet. Sen fick inte han sylen i vädret på en bra stund. Han behövde höra allt en gång till. Först då gick det in i hans huvud hur han hade behandlat mig och vilken dålig flickvän han fick mig att känna att jag var. Hur ofta jag kände att jag kom i andra hand.

Sen satt vi på den där trappan och grät. Jag av ilska och han för att han insåg hur respektlös han egentligen hade varit.

Efteråt kändes det mycket bättre, för min del. Jag har liksom fått ur mig all ilska och äntligen fått honom att förstå. Äntligen.

7 kommentarer:

Malin sa...

Bra gjort darling! Starkt av dig. *kramar*

Jo tjena sa...

Malin- Tack vännen! Ses i parken? Puss

H sa...

Vad skönt att du fick ur dig allt. Nu kan du nog börja släppa taget. Du är värd såå mycket mer än en respektlös fegis. Kram

greken sa...

vad bra att du fick ett riktigt "avslut"! starkt av dig att verkligen få honom att fatta hur illa han har betett sig och inte låta honom gå som om allt är bra. riktigt bra jobbat av dig! hoppas att det känns bättre nu! Kram

Anna sa...

Jäkligt bra! Bra jobbat!

Känner igen så mkt av det du säger. Skulle verkligen oxå känna äntligen om jag lyckades med detsamma. Men senast förut idag tänkte jag faktiskt att mtt ex nog aldrig kommer förstå det där.

Jo tjena sa...

H - Ja, det kändes helt annorlunda efteråt, mycket lättare på något sätt. Kram

Greken - Ja, det känns ofantligt mycket bättre! Redan när jag gick därifrån kände jag mig bättre. Och jag tror att vi båda behövde det egentligen.

Anna - Tack! Nej, jag funderade likadant innan jag tog upp det och det tog ett bra tag innan han fattade.

Anna sa...

Bra att det gick in till slut!