En överraskning

Jag nästan småsprang hem till R igår. Han hade lovat mig en överraskning och huvudet var fullt med potentiella överraskningar. Kan det vara en nyckel till hans lägenhet? En ring? Utrymme i hans garderob? Sen kom dom mer realistiska tankarna och jag insåg att han säkert kommer ge mig manualen till sin bil som han tjatat på mig att jag ska läsa för att koppla bort parkeringshjälpen.

När han öppnade dörren gav han mig den där kramen som alltid får mig att tro att jag kommer krossas innan han inspekterade mitt hår. Han sprack upp i ett stort leende och godkände frisyren. "Blunda" sa han sen och höll för mina ögon. Jag frågade om han skulle leda mig till städskrubben och att vi sen skulle städa bilarna. Han skakade på mitt huvud och ledde in mig i köket. Där hade han dukat fint, tänt ljus och maten var nästan precis färdig. Den är gången hade han faktiskt lagat mat, inget färdiglagat utan han hade verkligen gjort allt från scratch. "Jag visste inte om du ville ha en kall eller varm sås till så jag gjorde båda" sa han och gav mig två smakprov på några gudomliga såser. R som aldrig köper vitt vin hade köpt några olika flaskor och sa att han vet att jag gillar vitt ibland. Jag trodde jag skulle pussa ihjäl honom.

Efter att vi hade ätit klart påbörjade R experiment Går det att göra Petra sur? vilket resulterade i en massa nyp från hans sida av bordet och att jag råkade krossa ett vinglas. Sen kunde vi inte sluta skratta.

R tog på sig uppdraget att dammsuga upp glaset och sen ta hand om disken. Vilket gjorde mig chockad. Jag har aldrig träffat någon som hatar att diska så mycket som han men den här gången muttrade han inte, han svor inte. Istället stod han och sjöng för mig. Ibland kom han springandes till stolen där jag satt och gav mig fjärilspussar på kinden.

Jag trodde jag hade dött och hamnat i himlen när R plockade fram lite god choklad och frågade om jag ville ha massage. Nu är mina axlar och nacke härligt avslappnade och det finns inte en muskelknuta i sikte.

Sen drog han fram ett litet paket fint inslaget. Genast började jag analysera vad det kunde vara. För mjukt och för stort för att vara en ring. För mjukt för att vara ett smycke över huvud taget. Ivrig som jag är när det gäller paket slet jag upp pappret. Åksjuketabletter. Han hade kommit ihåg att jag nämnt en gång för längesen att jag lätt blir åksjuk om jag åker bil i flera timmar och köpt tabletter till mig. Hur underbart är inte det egentligen? Tänk att en sådan egentligen betydelselös present kan värma så mycket.

"Min lilla prinsessa" sa R och bet mig i näsan. Jag bara myste och visste att jag inte kan ha det bättre.