Dåtidens spöken gör sig påminda

I natt sprang jag på M på perrongen. "Hej" sa han, jag svarade med en nick, en minimal uppdragning av mina mungipor innan jag återgick till mitt SMS-skrivande. Sen följde ett kort på tre meningar innan mitt tåg kom.

För en stund sen fick jag ett SMS från M. "Jag ville bara säga att det var trevligt att springa in i dig igår, du är lika fin som vanligt. Jag vet att det inte var ett bra tillfälle när vi började dejta men jag mår bra nu, vilket jag inte gjorde då. Hör av dig om du vill ses något för jag vill verkligen träffa dig igen för att se vad som händer..."

Ursäkta men vad var det där för jävla sms?! Ja, M mådde inte bra när vi träffades först och jag är jätteglad att han mår bättre nu och att allt har löst sig. Men jag är så inihelvetes förbannad, både på mig och på honom. Frågade han mig en enda gång under den tiden hur jag mådde? Fanns han där för mig när jag fick ett besked som gav mig andnöd pga all gråt? NEJ! Det tog mig så jävla lång tid innan jag fattade att jag förtjänar någon bättre. Att jag stannade så jävla länge hos honom är et mysterium för mig. Eller egentligen inte, för då var jag kär.

Dessutom, varför skulle jag vilja träffa honom nu? Men jag erkänner, jag kommer alltid ha en svag punkt för M, men det innebär inte att jag kommer gå med på att träffa honom. För jag vill inte! Jag skrev iaf ihop ett svar där jag skrev att det var trevligt att träffa honom igen men efter den natten vi spenderade tillsammans insåg jag att vi inte hör ihop. Att hela den tiden var inte bra för någon av oss. Jag skrev att jag är tillsammans med en underbar man nu och att jag inte vill att M hör av sig igen.

Men det är så konstigt hur en människa kan röra vid en massa punkter inom en på så kort tid som inatt. Allt bara körde över mig som en ångvält och jag blev ännu tröttare.

Förhoppningsvis är M ett spöke som inte kommer göra sig påmint igen.