Åksjuketablett kanske?

Jag och R ska till Gröna Lund ikväll. Satan i gatan vad det kommer att åkas karusell! Om inte jag vågar åka någon kan jag alltid skylla på mitt blodtryck. R hävdar att han är en machokille som klarar allt så det ska bli intressant att se vem som fegar ut först.

Är nog bäst att ta med en spypåse och åksjuketabletter till älsklingen.

Det är sommar!

Jag mår betydligt bättre idag, har sovit i tio timmar och känner mig väldigt lugn. R är fortfarande lite orolig så han ska sno en rullstol som han ska köra runt mig i. Sen ska i leka att han är min personliga assistent och jag ska få skrika hur mycket elakheter jag vill åt andra människor när han skjutsar runt mig. Han vet minnsann hur man ska pigga upp mig.

Snart ska jag ta min lilla skål med jordgubbar samt lite melon och sätta mig på den lilla samlingsplatsen nedanför min lägenhet. Har noga smort in mig med solskydd för att jag inte ska likna en solbränd gris efter ett par minuter i solen. Nya deckarboken ska följa med ut också och jag ska visa upp mina nyrakade ben. Inte ett skärsår i sikte! Kanske har ja fått in det rätta knycket efter åtta års rakande?

Jag har nymålade naglar, Marin blue heter färgen från Mavala. Men speciellt marinblåa tycker jag inte att naglarna blev, mer lila om jag ska vara ärlig. Bunkrade upp med några lack från Depend för någon dag sen varav ett faktiskt är blått så nu kommer jag ha fina naglar hela sommaren. Det är alltid lika uppskattat av några boenden på jobbet. Har tänkt att leta upp lite nya recept som jag ska skämma bort både boende och personal med. Det förtjänar dom.

Jobbet ja...två veckor kvar här hemma innan det blir Småland. Fan, hjärtat går nästan sönder lite när jag tänker på alla mina fina vänner och R som jag inte kommer kunna träffa när jag vill. Jag får trösta mig med att mitt schemakrav gick igenom så att jag kan åka hem ofta.

No more TGIF!

Dagen började strålande! Gick och myste hemma, hade det allmänt bra och ignorerade min yrsel. Sen svimmade jag i duschen. Då tyckte jag att jag ska nog göra något åt min yrsel. En kvart senare höll jag på att svimma i köksdelen. När det hade slutat snurra ringde jag till sjukvårdsupplysningen. "Du måste åka in till akuten - NU!" sa sköterskan.

Ännu fler prover, frågor om jag stressar, sover dåligt, har ångest (ja, jag och ja) fick jag diagnosen lågt blodtryck troligen orsakat av stress. På det en mindre utskällning av läkaren som inte var så glad över att jag har gått med det här i en månad och att jag har känt likadant för fyra månader sedan. Ordinationen blev väldigt mycket vila.

Stackars R blev livrädd när jag ringde honom och skulle försöka komma hit efter jobbet om jag inte har somnat.

Men jag har mig själv att skylla. Jag har kört på i 180 km/h, inte tänkt, inte reflekterat eller lyssnat på min kropp. Herregud, jag är 21 och visar "allvarliga stressproblem" som läkaren sa. Men, hur ska jag kunna dra ner på tempot när jag älskar allt jag gör?

TGIF

Här sitter jag i en citrusdoftande nystädad lägenhet, på språng ner till tvättstugan för att hämta sista tvätten. Mina fönster står på vid gavel och jag har precis snortat nässpray. Solen skiner för fullt, jag har nya linser vilket innebär att jag kan använda mina solglasögon och se något samtidigt igen. En ny skönlitterär bok ska inhandlas för att kunna läsas på pojkvännens balkong.

Ikväll blir det konsert med Hammerfall och ölhäveri. Härligt värre!

Det var la på tiden...

Idag har jag varit hos läkaren som tittade på mina händer. Äntligen säger jag bara, har ju väntat i ett år på den här tiden. Känner mig som en nåldyna. Mina blodkärl som annars är så fina verkade ha gömt sig. Nu har jag två blåa armveck.

Läkaren kunde inte säga på rak arm vad min värk beror på. Inga muskelknutor i händerna, låter som reumatism men ändå inte. Han hummade, klämde och kände. Frågade och nickade. Jag berättade om hur det har blivit värre, att jag har svårt att greppa om saker på morgonen, om den bultande konstanta värken, stelheten och om hur fingrarna har blivit mer sneda. Han nickade, antecknade och frågade lite till.

Jag har aldrig gillat att gå till läkaren, inget undantag idag. När sköterskan stack nålen i mig tänkte jag istället på hur jag någon timme tidigare hade legat i sängen med R och löst ett korsord tillsammans. Under tiden när läkaren kände och vred på mina händer log jag åt kvällen innan, när R pillade mig i örat för att jag höll på att somna i soffan som vanligt.

Nu väntar minst två veckors ovetande innan jag får svar från kliniken. Denna jävla väntan.

Vill du vara med och rädda Egalia?

Jag har skrivit om Egalia tidigare och dess ovissa framtid. Den 16e juni kommer Stockholms Stads organisations - och föreningsutskott avgöra Egalias öde. Jag hoppas innerligt att politikerna inser hur viktigt Egalia är för alla ungdomar som besöker det populära ungdomshänget.

Nu kan du också hjälpa till att visa vad Egalia betyder. Det enda du behöver göra är att skriva på upproret som kommer att lämnas till utskottets ordförande Jonas Nilsson (M).

Vill du läsa mer om Egalia? Gå då in här.

Liten och tuff!

Idag kände jag mig lite wild and crazy så jag köpte en brun/svart mascara att ha när jag känner mig för tuff för min vanliga bruna.

Jag är slut som artist

Sista tentan är inlämnad, nu återstår bara ett litet arbete till. Vet ni vad det innebär? Jag kommer ha ett socialt liv igen! Jag firade det med att plundra apoteket för att få bukt med hosta och pollenallergi.

Usch, jag har verkligen dåligt samvete för att jag inte har orkat vara speciellt social. Men det ska det bli ändring på kära vänner!

Här sitter jag och planerar

Jag vill överraska R med något. Han jobbar alldeles för mycket och kan behöva lite roligt. Frågan är bara vad...jag har lite tankar på en weekend i Göteborg. Fin stad och det skulle vara skönt att åka iväg från Stockholm tillsammans. Kanske se någon bra pjäs, äta goda middagar ute och glömma all stress som finns hemma. Men, jag behöver lite tips här. Vet att det är en drös med göteborgare som läser bloggen och jag vill jättegärna ha tips på bra fik, restauranger som har bra mat osv. Googlade innan och fick inte upp så mycket information. Så, skriv era tips och jag blir jätteglad!

Plötsligt händer det

Idag fick jag mamma att börja gråta. Av lycka för en gångs skull.

Lite vardagslyx

Efter några timmars pluggande åkte jag iväg till Huddinge för att skämma bort mig själv. Det resulterade i tre nya nagellack samt lite god mat.

Nu sitter jag i en saccosäck med mina nymålade naglar och räcker ett välmanikyrerat långfinger åt disken.

Kan man sakna något man egentligen inte vill ha?

Av någon anledning började jag sakna mitt singelliv ikväll. Visserligen bara i någon sekund men det kändes som timmar. Jag saknade att flirta hejdlöst, att gå hem med någon och aldrig träffa personen igen. Den där virvlande känslan som infann sig av att inte riktigt veta något alls och att det egentligen inte fanns några konsekvenser. Då fanns bara jag och jag behövde inte tänka på någon annan.

Jag ångrar absolut inte att jag är tillsammans med R. Snarare tvärtom. Jag tror att det mesta handlar om ovanan av att vara i ett fungerande förhållande. Att gå från det vilda singellivet som innebar fest flera gånger i veckan med vilt flirtande till känslan av att vara tillsammans med en underbaring. Att vara med den speciella personen som jag aldrig vill sluta att vakna upp jämte.

I onsdags var det sex månader sen vi var på vår första dejt. Sex månader...rekord för mig. Sex månader tillsammans med någon som inte ger mig ångest, som inte försöker trampa på mig. Istället sex månader på moln.

Nej, jag saknar inte mitt singelliv. Inte heller att vakna upp jämte en främling för att ta mina skor i handen och smyga ut genom dörren. Jag saknar inte det galna festandet eller flirtandet med alla som verkade roliga eller som jag bara kunde tänka mig ett knull med.

Vad jag saknar är R till förbannelse.

Och rösten den försvann

Igår kom sötnöten Marie ner från Umeå tillsammans med en kompis, en himla massa mys och prat blev det. Som jag saknat henne! Efter att jag hade vaknat och insett att rösten aldrig skulle hålla blev det till att sjukskriva mig, förhoppningsvis är den okej snart.

Efter ett antal timmars pluggande sket jag i det mesta och åkte hem till R. Denna underbara människa säger jag bara. Jag glömde alla måsten och skrattade tills jag grät när han spexade runt i lägenheten.

Nu blir det plugg igen och jag längtar efter att ha ett normalt socialt liv.

Nu kommer dom!

Nykteristfinnen sa...

Hmmm... Nu när jag myser här med din kära lagbok så vill jag veta vilken är din favoritlag :D

den 18 maj 2009 21:19

Svar: Jag har faktiskt ingen favoritlag, dom flesta lagar gör mig förbannad, tro det eller ej. Men det finns flera bra lagar, det tycker jag.

Anonym sa...

vilken är din favorit (sex) ställning?

den 18 maj 2009 21:42

Svar: Jag har ingen, har du?

Anonym sa...

om du var tvungen att ligga med någon av följande personer, vem skulle du välja? A)Göran Persson B)Lars Ohly C)Mona Sahlin

den 18 maj 2009 21:43

Svar: Alla utom Göran Persson, han skulle jag inte ens ligga med om han hade en papperspåse över huvudet. Vilket för övrigt är kravet på dom andra två. Ingen papperspåse - inget ligga.

Anonym sa...

Vilken är din absoluta favoritlåt just nu? motivera!

den 18 maj 2009 21:44

Svar: Just nu spelar jag Milows Ayo Technology väldigt flitigt. Totalälskar Milows röst, låten är så lugn och harmonisk på något sätt.

greken sa...

vad skulle du ta med dig till en öde ö?

den 18 maj 2009 21:45

Svar: Det här kanske låter lite förutsägbart men jag skulle faktiskt ta med mig R haha. Hur praktiskt som helst att ta med sig sällskap, jag kommer få ligga, ha någon som kan bygga hus, vet hur man kan jaga och överlever i djungeln. Själv skulle jag dö inom kort.

Anonym sa...

har du någon favoritblogg?

den 18 maj 2009 21:57

Svar: Helt klart Bloggkommentatorerna. Dom har en vass tunga utan att vara elaka och summerar blogghändelser bra, vilket jag tycker är fantastiskt dom dagar när jag är för lat för att plöja igenom hela min blogglista.

Anonym sa...

är "nykteristfinnen" och "greken" dina låtsaskompisar eller finns dom på riktigt?

den 18 maj 2009 21:58

Svar: Ja, dom finns bara i mitt huvud. Skämt å sido, Nykteristfinnen har jag pluggat ihop med och Greken som kände Nykteristfinnen sen tidigare träffade jag på en bar en gång. Av en slump träffades vi sen på utbildningen till Brottsofferjouren. Om du inte är alltför lat kan du gå tillbaka något inlägg där man ser bilder på dom.

Nykteristfinnen sa...

Du är ju helt undenbar men vad är du mest stolt över hos dig själv :)? Och du får inte svara Berit och Agda ;)

den 18 maj 2009 23:24

Svar: Utseendemässigt eller personlighet? Jag kör på båda. Jag är mest stolt över mina ögon, har jättevackra blå/grå/gröna ögon, får mest beröm för just mina ögon. Personlighetsmässigt är jag stolt över att jag kan vara en sådan jävla fighter, jag ger inte upp i första taget.

Nilla sa...

Jag tycker att du alltid ser så fint sminkad ut på dina bilder, vad använder du för smink?

Hur länge har du varit tillsammans med R? Det skulle vara kul att få veta lite mer om honom och se lite bilder :)

Varför är du engagerad i rfsl och rfsl ungdom?

den 19 maj 2009 07:34

Svar: Tack så mycket =) Jag använder uteslutande smink från Make Up Store och Face Stockholm, jag är lätt överkänslig mot lite "billigare" märken som tex IsaDora och MaxFactor. Tyvärr säger plånboken. Oftast brukar jag lägga en grund med Make Up Stores trefärgade concealer, sen deras flytande foundation. Fixerar med ett löspuder från MUS, på med en blusher på kinderna från samma märke. En svagt svagt brun ögonskugga på hela ögonlocket (Microshadow Brown Suga från MUS) och en lila/brun skugga på undre ögonlocket (Pearl Shadow nr 36 från Face). Sen mascara givetvis.

Jag hade min första dejt med R i december, kan inte riktigt säga när vi blev tillsammans för vi bara gled över så naturligt till ett förhållande =) Men mer information och bilder på honom kommer inte hamna i bloggen, det känns för privat helt enkelt.

Man kan säga att jag är så engagerad i RFSL och RFSL Ungdom pga orättvisor. Jag vill ha ett samhälle där ingen är värd mer eller mindre och eftersom att jag är bisexuell blev det naturligt att jag hamnade i RFSL Ungdom och sen började jobba för RFSL.

Miss Muffin sa...

Vad är det för utbildning du läser?

den 19 maj 2009 09:09

Svar: Jag läser ett program som heter PEO-programmet (politik, ekonomi och organisation) med inriktning mot förvaltning och ämnesinriktning offentlig rätt. Kort och gott: en form utan statsvetenskap med mer fördjupning mot förvaltning och myndigheter samt hur EU påverkar dessa. Men nu läser jag en termin statsvetenskap och har paus från programmet.

Blajkel sa...

Hur mycket talg producerar den genomsnittliga människokroppen på 24 timmar?

den 19 maj 2009 10:51

Svar: 1 dl kanske?

Anonühm sa...

LOL@Nykteristfinnen

Hade tänkt ställa ett par sluga spörsmål anonymt, men så insåg jag att du som är ett sådant supersnille säkert kunde spåra IP-adressen så att jag blev avanonymiserad och då var det lite meningslöst liksom ;)

den 19 maj 2009 16:17

Svar: Du vet att det är mig du snackar med? Tjejen som nätt och jämt kan sätta igång sin dator?

Dante sa...

Är det någon skillnad på vad killar respektive tjejer faller för hos dig?

Typ tjejer faller för dina öron och killar för dina ögon.

Börja med fysiska och sen ta typ personliga egenskaper tex Killar gillar att du är rolig och tjejer att du är snäll.

/D

den 19 maj 2009 18:56

Svar: Nej, jag tror faktiskt inte att det är någon skillnad. Killar verkar iofs lite mer intresserade av att titta ner i urrigningen på mig än tjejer, eller så är tjejer helt enkelt bättre på att titta mer diskret. Annars tror jag att det är lika, brukar få höra att folk dras till mig för att jag är söt, har ett fint skratt, vackra ögon och är rolig.

Anonym sa...

Halvflata? Jag fattar inte riktigt? Kan man vara det?

den 19 maj 2009 19:56

Svar: Klart man kan vara det! Det är ett ord som jag och en kompis sa istället för bisexuell.

Anonym sa...

Vilket soundtrack skulle en dag i ditt liv ha?

den 19 maj 2009 20:13

Svar: Oj, bra fråga! Jag ska klura lite och sätta ihop en bra playlist som hamnar i ett eget inlägg sen =)

Anonym sa...

Hej,

Jag googlade lite och såg att du har donerat ägg...jag funderar själv på att göra det, kan du berätta lite om din upplevelse?

den 19 maj 2009 20:28

Svar: Känns det rätt så klart du ska donera! Jag ångrar inte att jag gjorde det. Var lite jobbigt med ena sprutan som jag fick utslag utav på magen. Men kände ingenting under själva ingreppet, jag fick en massa smärtlindrande och kände mig lite borta utav morfinet. Jag trodde att jag somnat men Greken som var med sa att jag var vaken och pratade, minns inte ens hur jag kom tillbaka till sängen. Däremot hade jag ont och var väldigt öm i flera dagar efteråt. Det var svårt att gå i vanlig takt och jag föredrog att ligga ner.

Vad säger ni om en frågestund här i bloggen? Haha om det nu finns något att fråga om. Men vi gör så här, fråga på så svarar jag på frågorna kring 21-tiden i morgon kväll.

Svaren...

kommer i morgon! Tid finns inte för att svara just nu.

Saker som gör mig mindre glad

Glatt hoppade jag in i duschen för att vakna till liv och det strömmar ut kallvatten. Satan i gatan vad jag skrek och svor. Jag kan inte tvätta håret, inte rengöra ansiktet, kan knappt göra någonting. Känner mig apäcklig så blir till att försöka sätta upp håret och spreja med parfym. Halleluja.

Sikken helg!

I fredags susade jag, Kusin Vitamin med tillhörande svägerska ner till Småland i en tuff liten röd bil. Schlagern skvalade ur högtalarna och min rumpa somnade av allt sittande. När jag kom hem till föräldrarna efter sju timmars bilåkande gick jag en kamp med deras valp om vem som bestämmer över vem. Jag är ett antal riv - och bitmärken rikare men vann det gjorde jag. Sen blev vi bästisar.

På lördagen brände jag min näsa i solen och ser ut som en stoppskylt. Senare kom mina älskade Systrarystrar och min underbara bror med nästan alla sina barn. Även mormor och morfar kom över och sen blev det en massa grillande, kramar, skratt, vin och bus med hundar och barn. Sen somnade jag till dom sista bidragen i ESC och sov i nio timmar.

Dagen bjöd på fika hos Systeryster A innan vi susade iväg för att möta upp Kusin Vitamin och påbörja färden hem. Nu är jag så trött att jag knappt vet vad jag heter men det var skönt att komma hem till en välstädad lägenhet.

Jag har en ny man i mitt liv

Låt mig presentera den nya kärleken i mitt liv:
Gusten, 4 månader gammal med sylvassa tänder.

En liten påminnelse

Nu på söndag, 17 maj, är det IDAHO. Temat i år är att fira kampen mot homo- bi- och transfobin.

Från kl. 16 kommer det vara talare på Sergels torg och efteråt är det mingel från 19.oo i RFSL-huset där bla ett ska-band kommer spela.

Kom du med och fira kampen!

En överraskning

Jag nästan småsprang hem till R igår. Han hade lovat mig en överraskning och huvudet var fullt med potentiella överraskningar. Kan det vara en nyckel till hans lägenhet? En ring? Utrymme i hans garderob? Sen kom dom mer realistiska tankarna och jag insåg att han säkert kommer ge mig manualen till sin bil som han tjatat på mig att jag ska läsa för att koppla bort parkeringshjälpen.

När han öppnade dörren gav han mig den där kramen som alltid får mig att tro att jag kommer krossas innan han inspekterade mitt hår. Han sprack upp i ett stort leende och godkände frisyren. "Blunda" sa han sen och höll för mina ögon. Jag frågade om han skulle leda mig till städskrubben och att vi sen skulle städa bilarna. Han skakade på mitt huvud och ledde in mig i köket. Där hade han dukat fint, tänt ljus och maten var nästan precis färdig. Den är gången hade han faktiskt lagat mat, inget färdiglagat utan han hade verkligen gjort allt från scratch. "Jag visste inte om du ville ha en kall eller varm sås till så jag gjorde båda" sa han och gav mig två smakprov på några gudomliga såser. R som aldrig köper vitt vin hade köpt några olika flaskor och sa att han vet att jag gillar vitt ibland. Jag trodde jag skulle pussa ihjäl honom.

Efter att vi hade ätit klart påbörjade R experiment Går det att göra Petra sur? vilket resulterade i en massa nyp från hans sida av bordet och att jag råkade krossa ett vinglas. Sen kunde vi inte sluta skratta.

R tog på sig uppdraget att dammsuga upp glaset och sen ta hand om disken. Vilket gjorde mig chockad. Jag har aldrig träffat någon som hatar att diska så mycket som han men den här gången muttrade han inte, han svor inte. Istället stod han och sjöng för mig. Ibland kom han springandes till stolen där jag satt och gav mig fjärilspussar på kinden.

Jag trodde jag hade dött och hamnat i himlen när R plockade fram lite god choklad och frågade om jag ville ha massage. Nu är mina axlar och nacke härligt avslappnade och det finns inte en muskelknuta i sikte.

Sen drog han fram ett litet paket fint inslaget. Genast började jag analysera vad det kunde vara. För mjukt och för stort för att vara en ring. För mjukt för att vara ett smycke över huvud taget. Ivrig som jag är när det gäller paket slet jag upp pappret. Åksjuketabletter. Han hade kommit ihåg att jag nämnt en gång för längesen att jag lätt blir åksjuk om jag åker bil i flera timmar och köpt tabletter till mig. Hur underbart är inte det egentligen? Tänk att en sådan egentligen betydelselös present kan värma så mycket.

"Min lilla prinsessa" sa R och bet mig i näsan. Jag bara myste och visste att jag inte kan ha det bättre.

Utveckling kan gå framåt för att sedan ta tio steg tillbaka

För två år sedan gick jag i den första lagliga Pride-paraden i Riga. Halva staden var avstängd, vi var i en park med högt staket och kravallpolisen marscherade utanför. Innan vi fick gå in i parken genomsöktes våra väskor efter bomber och vi förstod inte riktigt vad som hände.

Idag läste jag på Qx att årets Pride-parad kommer stoppas i Riga. Kommunfullmäktige i Riga beslutade att dra in tillståndet. Orsak? För att skydda samhällets hälsa och moral. Kommunfullmäktige kom dock med ett annat förslag, paraden kan genomföras på strandpromenaden den 11 november eller i Vērmaņdārz-parken som är instängd. Paraden får inte genomföras ute på gatorna enligt kommunfullmäktiges beslut. Arrangörerna vill inte gå med på dessa förslag, vilket jag kan förstå.

Det här känns för jävligt ärligt talat. Jag pratade med flera letter när jag var där och alla var så glada. Äntligen fick dom ha en egen parad, visserligen instängda i en park med hård polisbevakning men det var en parad! Internationella politiker fanns på plats för att visa sitt stöd precis som människor från hela världen och olika organisationer. Det fanns hopp om förbättring!

Och det här...det är en ren förolämpning. Ja, jag är mycket väl medveten om att det politiska läget ser helt annorlunda ut i Lettland, att toleransen är en helt annan än den vi har i Sverige. Vad jag är mest nyfiken på är vad EG-rätten säger om det här. Har kommunfullmäktige i Riga gjort en olaglig handling eller har dom räddat sina skinn genom att komma med motförslag som arrangörerna sa nej till?

Här står med för den som är intresserad.

Snart är vi klara!

Några timmars skolarbete till och sen tar jag helg! Jag borde egentligen börja med en annan uppgift men jag orkar inte. Det finns annat jag vill göra, människor jag vill träffa. Känns som att jag försummar det mesta nu, R, mina vänner, mitt engagemang och mig själv. Bättring Petra!

Om några timmar är det jag som fixar naglarna, lägger någon ansiktsmask, stänger av mobilen och ser en film. Sen ska jag läsa tidningen i lugn och ro, istället för att hasta igenom den på tåget. Lite packning kommer det bli också inför trippen ner till Småland i morgon. Planer finns på att lägga upp lite bilder från helgen också, om det finns ett intresse?

Men nu - åter till skolan!

Tja, det blev rätt bra ändå

Före: Trött, allmänt pissed off,
långt blött och hyffsat slitet hår

Efter: Nykapat hår, ny hårfärg
och ett ansikte som inte
känns som mitt

Var det menat som något positivt eller...?

Man ringer in - Gud vad skönt att prata med en äkta stocholmare!
Jag - Ehm...jag är småländska...
Mannen - HAHA nu driver du med mig! Du låter exakt som tjejen som presenterar trafiknyheterna i Stockholm för någon radiokanal. Veeelkommen till Ericssåååån! Du kan inte vara smålänning!
Jag - Vem vill du att jag ska koppla dig till?

Hatet fortsätter

(Följande inlägg skrevs på en papperslapp igår och har inte orkat lägga upp förrän nu)

Jävla FittComHem säger jag bara, igen. Tar lidandet aldrig slut? Vill dom bli av med mig som kund med omedelbar verkan eller?

Internet pajade, igen. En nätverkskabel är inte ansluten stod det så fint på den lilla ikonen som poppade upp. Sen försvann den. Men tro fan att jag inte kunde komma ut på nätet ändå. Firefox sa att sidan inte kunde hittas. Explorer sa samma sak. Spotify och MSN ligger nere. Jag lever i misär. Att ringa till ComHems kundtjänst är något jag drar mig för in i det längsta. Men det är bara att bita i det sura äppelt.

Efter tjugofyra minuter i kö, som enligt första rösten skulle ha varit fjorton minuter, håller jag på att bli galen på den där förbannade automatiska rösten som dyker upp. JA, jag har startat om både mitt modem och dator flera gånger. NEJ jag har inte slarvat bort någon inloggningskod. Jag vill bara prata med en levande människa!

Äntligen! Efter tjugosju minuter står jag först i kön! Det är många som ringer nu och vi hoppas på att kunna ta ditt samtal så snart som möjligt säger den där hemska rösten fyra gånger. Signalerna går fram. Woho! Sen, tystnad. Jag ropar desperat hallå, men inget svar. Samtalet bryts. Jag börjar nästan seriöst gråta. Ska jag ringa tillbaka och genomlida det hela en gång till?

Sagt och gjort, jag ringer tillbaka. Jag gnisslar tänder och svordomarna haglar i min lägenhet. Efter blott sjutton minuter svarar en mänsklig röst. Som har sitt headset långt ifrån munnen och jag hör nästan ingenting. Påpekar detta lite artigt att jag inte hör vad personen säger. Det blir en förbättring i någon minut. Personen säger att det ska inte vara något fel, att dom har kontakt med mitt modem. Men gud vad bra då, varför funkar inte skiten för? Jag har tur som har en tålmodig person på andra sidan luren och som guidar mig genom olika inställningar. Startar om både dator och modem igen. Funkar fortfarande inte. Jag surnar till och säger tack för hjälpen men att någon får ta och titta på datorn. Personen försöker packa på mig något erbjudande om fast telefoni och någon tv-grej som jag avböjer. I helvete heller att jag tänker binda upp mig på mer saker när det gäller ComHem! Det sa jag inte utan hittar på en annan ursäkt.

Nu är det jag som drar ut diverse sladdar och sen får det vara så tills jag kommer hem om några timmar.

När jag kom hem efter jobbet funkade allt precis som det skulle. Utan någon supports hjälp.

Mitt älskade hår

Klockan 11 är det dags för att kapa håret. Lite nervöst är det allt. Jag är en sådan person som är rätt kinkig om vem jag låter sätta saxen i mitt hår. Kontrollfreak som jag är finns även behovet för mig att veta hur håret kommer se ut. Känner jag mig minsta osäker på hur resultatet kommer bli känns det inte bra i magen.

Jag hade lite hum om hur jag vill att frisyren ska se ut men inget konkret så köpte en frisyrtidning. Nu snurrar det i huvudet av alla olika förslag. Vill jag ha det halvlångt? Eller ska jag satsa på lite kortare? Snedlugg? Ingen lugg alls? Uppklippt i nacken? Klippt i olika längder?

Den här gången har jag inte en aning om hur jag kommer se ut i huvudet men vet ni vad? Den här gången ska jag försöka låta bli att bli nervös av att inte veta och bestämma mig i frisörstolen.

Enklast vore att raka av allt hår och köra på det för att slippa sånt här.

Jag har nog pluggat för mycket på jobbet

"God middag och välkommen till EU" svarade jag glatt i jobbtelefonen tidigare ikväll.

Only life I know

Idag gjorde jag en skolinformation utan dess like. Är grymt stolt över mig och kollegan som verkligen kickade ass under alla tre pass. Himla bra flyt mellan oss båda, underbara elever och allt kändes så jävla bra.

När jag kom hem tokdäckade jag och tyckte att hela världen snurrade. Illamåendet är tillbaka och jag måste boka tid hos en läkare för att se vad det beror på. Känns inte så himla bra att få sådana här attacker. Fick en under skolinformationen men det var bara att bita ihop och dricka lite vatten. Det gick bra som tur var.

I morgon hoppas jag på att illamåendet försvinner, har inte tid med det då. Först blir det lunch med Kusin Vitamin och planerande av roadtrippen ner till Småland, plugg, jobb och sen plugg igen. Den här veckan kan jag mer eller mindre glömma allt vad socialt liv heter.

Att känna sig hemma

R har precis åkt hem och jag saknar honom något fruktansvärt. För bara en liten stund sen halvlåg han i min säng, jag hade burrat in mitt huvud i hans armhåla och låg med kinden på hans bröstkorg. Hela tiden med hans arm kring mig och kände hur han strök mig över håret. Så låg vi länge. Pratade om oss. Pratade om framtiden. Jag hade ätit grädde och mådde lite illa. R hämtade vatten åt mig och pysslade om mig. Vi såg på Gossip girl. R led sig igenom hela avsnittet för min skull och gnällde bara lite. SVT visade en serie han gillar men sa att han inte behövde se den nu eftersom att jag inte är så förtjust i den, trots mina protester. Sen kittlade han mig tills jag bad om nåd mellan skratten.

För någon timme sen stod han i mitt kök. Han sjöng och pudrade florsocker över kakan. Jag stod nära honom hela tiden, sa att jag frös och han gav mig fjärilspussar på min kind. Såg på mig med dom där bruna ögonen som gör mig helt knäsvag. Sen dansade vi som galningar till någon låt som spelades på Spotify.

Jag har hittat rätt.

Det här med föräldrar och hemlängtan

Jag har haft lite dåligt samvete dom senaste månaderna. Det är snart över sex månader sen jag var nere i Tingsryd. Men nästa helg åker jag ned tillsammans med Kusin Vitamin.

Ringde till mina föräldrar för att säga att jag eventuellt kommer ner. Pappa svarade. Svaret ändrades så fort jag hördes hans röst i andra luren. "Hej pappa, jag kommer ner nästa helg!" Vad kan jag säga? Pappa är pappa liksom och jag saknar honom.

Kvinnogrisen är i farten

Igår höll jag på att trilla omkull på pendeltågsplattformen. Världens underbaraste skapelse uppenbarade sig framför mig. Gud, dessa ben, denna rumpa... Det bästa av allt var att hon inte verkade vara medveten om hur tilldragande hon är.

Jag fick knyta näven hårt i jackfickan för att inte springa fram till henne likt en kåt pittbullterrier. När jag hoppade på tåget stod hon kvar på perrongen. Och tur var väl det.

Fan ta R om han måste jobba över ikväll.

Vad som ska göras ikväll

Jag känner mig ambitiös ikväll. Därför ska jag baka! Muffins i stora lass blir det. Det finns planer på två sorter, en vanlig med blåbär i och en med lite cream cheese frosting ovanpå.

Men först är det lite saker jag borde ta itu med...som att diska efter gårdagens tjejmiddag, att packa ner alla kläder som ska skänkas till Myrorna, eller iaf ta upp dom från golvet. Sen ska jag fixa en schysst nu-jävlar- ska- jag- baka- och- shaka- rumpa- tills- huset- faller- ihop- playlist. Kanske ta på mig ett par snygga högklackade som ska gås in ordentligt.

När jag är klar med allt är det jag som drar på mig förklädet, bakar loss och skickar bilder till kakfreaket R.

Gooood moooorning Stockhooolm!

Jag har varit vaken sen sju. Jag förbannar mig själv och min kropp som har ställt in sig på att vakna vid den tiden, även på helger. Sen dess har jag fördrivit timmarna med att titta på tv, gjort frukost, tittat lite till på tv och fastnat i Melrose Place-träsket.

Idag är jag medbjuden på en demonstration men jag vet inte. Orkar jag? Vill jag? Klart jag vill! Tänk på kampen kamrater! Men, är det egentligen inte roligare att shoppa lite skor? Jag kanske även gör en liten runda på Make Up Store eller Face, för att titta på lite fina flickor. Dessutom är jag lite snorig, då ska man väl inte gå ute i demonstrationståg? Lite shopping brukar vara den bästa medicinen. Dessutom hjälper jag finanskrisen på fötter om jag shoppar, det sa dom på radio igår. Alltså kan jag göra mer för samhället genom att shoppa än att gå i ett demostrationståg.

Jag är en väldigt bra medborgare.

Fredagens bilder!

Jag vaknade vid sju och hatade hela världen,
speciellt vägarbetarna utanför

Vid åtta-tiden var jag så pass förbannad att
jag inte orkade ligga kvar i sängen utan
började städa igen för att det är
så roligt och min hand såg helt
knasig ut. Hej svullna leder!

När klockan slog nio ringde jag till frisören
och bokade tid för klippning och
slingning av håret

Jag började bli rätt hungrig vid tio
och bröt mig med våld in i flingpaketet,
efteråt såg jag dom två magiska orden
"öppna här" som fick mig att
ifrågasätta min förmåga att
öppna paket

Jag lugnade ner mitt psyke vid elva-snåret
genom att läsa DN och senaste numret
av Plaza, eller, jag ville bara dregla
över mitt favoritobjekt, Mini Andén
som typ är den snyggaste kvinnan

Jag fortsatte mitt läsande vid tolv, då
passade jag på att läsa bloggar och
att skratta lite

Eftersom att min tvättid slutade
vid ett masade jag mig nerför
trapporna för att bära upp
allt som var nytvättat. Nu
har jag världens armmuskler.

Av lite vitlök, rött råris, salladslök, skogschampinjoner,
kidneybönor, svarta bönor, chili och nötter
kan man göra en jävligt god måltid. Vilket jag gjorde
vid två-snåret

När min tvättid var slut, vid tre, tog
jag en tupplur och svor över
alla fjortisar som inte kunda hålla
käften utanför

Strax innan fyra kom Nykteristfinnen
förbi och kapade min dator. Själv gjorde
jag kaffe och té

Någon gång efter fem åkte vi pendeltåg
till Huddinge. När tåget kommer har jag alltid
lust att säga "Hej tåget!" högt

Efter att vi hade mött upp Greken, varit på
systemet och på Coop tog vi 18.10 bussen
hem till mig

Vrålhungriga som vi var korkade vi upp vinet
och läsken för att frossa i mat vid sju

Efter något glas vin hade jag
kondomutgivning. Sen orkade jag inte
fota mer.

Idag kör vi igen!

Idag är en lite roligare dag än sist så vi kör på ett foto i timmen igen! Förhoppningsvis blir det roligare bilder den här gången!

Strike a pose sugarpie!

Nästa vecka ryker lockarna och
jag spegelhorar mig i brist på
bättre tidsfördriv.

En del fattar precis

Vissa elever förstår precis grejen när vi är ute och pratar. Som idag, när vi pratade om heteronormen och jag pratade om gränsen som finns mellan det som samhället anser vara kvinnligt och manligt. Vi diskuterade kring smeknamn man kan få om man går över den här gränsen beroende på vilket kön man har. En tjej räckte upp handen och sa "i samhället verkar det vara okej att gå över gränsen med tån men inte med hela kroppen."

Jag och min kollega jublade efteråt.

Det är torsdag baby!

Idag ska jag ut och skolinformera för första gången på säkert en månad. Herrejävlar vad det ska undervisas kids säger jag bara! Jag känner mig pepp som få, trots att disken tornar upp sig och att jag inte riktigt vet vart jag ska. Sen väntar några timmars jobb på Ericsson där det råder kaos eftersom hela växeln ska flytta till nya lokaler om en månad.

Att det i torsdag idag betyder att det är fredag i morgon och fredag är tvättdag. Äntligen! Har skjutit upp tvättandet i en månad nu så det börjar bli på tiden.

Dessutom kanske det kommer en till serie med foton en gång i timmen snart eftersom att det tydligen var uppskattat.

ComHem hatar mig

Det är ett faktum. Tror att det finns bloggspioner på ComHem som har läst mina mindre glada inlägg över bolaget. Det var säkert därför endast kanal 1, 2 och 4 fungerade på min TV och jag tvingades se på gänget från helvetet (Äntligen Hemma), Uttern (Marit Paulsen) som gästade soptunnemannen (Sverker Olofsson) samt buffeln Janne Josefsson. Jag led som fan eftersom att mitt internet även låg nere, jag hade huvudvärk och var lite lätt grinig pga mitt illamående som kommit tillbaka. Och jag är inte gravid, jag lovar.

Men efter några timmars svärande då även ComHems supporttelefon och hemsida låg nere kom skiten igång igen. Så fort mitt kontrakt går ut ska jag byta leverantör, hör du det ComHem? Så mycket betyder du för mig nu för tiden!

Nej nu orkar jag inte fota mer

ca 9.00 slängde jag på mig en
ansiktsmask och lekte att
jag är en smurf

Runt tio-tiden tröttnade jag på
mitt lekande och tog på mig
mitt riktiga ansikte istället

Någon gång vid elva gick jag till
Södertörn. Det regnade.

Vid tolv skickade jag en skaderapport
till R där jag visade alla mina
blåmärken jag fått i helgen.

I samma veva funderade jag på om jag skulle
plugga, läsa Elle mat & vin eller yla
till Elias and the Wizzkids

Jag åt lunch med Therese på Café 60
vid ett

När klockan slog halv tre spanade jag
efter lite fina poliser. Spanandet
förblev resultatslöst.

Man kanske inte kan köpa lycka
men man kan städa sig till den, det
upptäckte jag vid fyra-tiden

Någon gång runt fem åt jag lite
oliver, sen somnade jag
framför tv:n

Idag har jag tråkigt

Därför har jag bestämt mig för att fota hela min dag. En gång i timmen kommer det att tas en ny bild.

Det här händer bara inte

Idag började jag en ny delkurs, internationell politik, otroligt intressant! Väldigt bra föreläsare också. Introduktion som det var befann sig några utav seminarielärarna och några doktorander på plats. En doktorand kände jag igen så himla väl och jag grubblade himla länge där jag satt på den rätt obekväma stolen innan jag kom ihåg. Toalettragget på gayklubben Connection. Hon var vacker, det var vår, jag kände mig som en kalv som precis släppts ut på grönbete. Vi var sådär glada som man ibland blir på fyllan. Sen blev det som det blev där inne på den trånga toaletten.

Tack gode gud för att universitetet är så snälla som låter oss välja vilken seminariegrupp vi vill vara i själva.

Du vet att ni är ett par när...

...ni pratar om barn

...går på IKEA tillsammans

...benämner era respektive hem som "vårt hem"

Okej, nu är jag glad igen

Man ska aldrig underskatta vad ett par högklackade, bra musik på hög volym och en massa dans kan göra med humöret. Sen blev det inte sämre utav att kvällens planer med R är klara och att helgens frukostar kommer inta på hans balkong i solen.

Där snackar vi glädjepiller utan dess like.

Dåtidens spöken gör sig påminda

I natt sprang jag på M på perrongen. "Hej" sa han, jag svarade med en nick, en minimal uppdragning av mina mungipor innan jag återgick till mitt SMS-skrivande. Sen följde ett kort på tre meningar innan mitt tåg kom.

För en stund sen fick jag ett SMS från M. "Jag ville bara säga att det var trevligt att springa in i dig igår, du är lika fin som vanligt. Jag vet att det inte var ett bra tillfälle när vi började dejta men jag mår bra nu, vilket jag inte gjorde då. Hör av dig om du vill ses något för jag vill verkligen träffa dig igen för att se vad som händer..."

Ursäkta men vad var det där för jävla sms?! Ja, M mådde inte bra när vi träffades först och jag är jätteglad att han mår bättre nu och att allt har löst sig. Men jag är så inihelvetes förbannad, både på mig och på honom. Frågade han mig en enda gång under den tiden hur jag mådde? Fanns han där för mig när jag fick ett besked som gav mig andnöd pga all gråt? NEJ! Det tog mig så jävla lång tid innan jag fattade att jag förtjänar någon bättre. Att jag stannade så jävla länge hos honom är et mysterium för mig. Eller egentligen inte, för då var jag kär.

Dessutom, varför skulle jag vilja träffa honom nu? Men jag erkänner, jag kommer alltid ha en svag punkt för M, men det innebär inte att jag kommer gå med på att träffa honom. För jag vill inte! Jag skrev iaf ihop ett svar där jag skrev att det var trevligt att träffa honom igen men efter den natten vi spenderade tillsammans insåg jag att vi inte hör ihop. Att hela den tiden var inte bra för någon av oss. Jag skrev att jag är tillsammans med en underbar man nu och att jag inte vill att M hör av sig igen.

Men det är så konstigt hur en människa kan röra vid en massa punkter inom en på så kort tid som inatt. Allt bara körde över mig som en ångvält och jag blev ännu tröttare.

Förhoppningsvis är M ett spöke som inte kommer göra sig påmint igen.

Nu är det vår på riktigt

Igår dammades grillen i Nacka av för lite mumsig grillning. Det blev några grönsaksspett, grillad ananas och grillade marshmallows. Kan säga att min kropp inte uppskattade allt det sockret i efterhand men roligt hade jag! Vi satt under filtar, drack vin/öl/whatever, pratade och hade roligt innan vi tog oss in i Nykteristfinnens lägenhet. Där fortsatte roligheterna med alla dessa underbara människor.

Jag kom hem rätt tidigt men det känns som om någon har lagt trötthetspiller i mitt té.

Idag är en stor dag

Samkönat äktenskap är numera lagligt.

Jag är otroligt glad men samtidigt är jag förbannad.