Jag kan inte låta bli, det vet ni

En av mina dagliga rutiner är att surfa in hos Gaymasen och börja dagen med ett riktigt skönt asgarv. Idag jublade jag eftersom han lagt upp en utmaning i form utav en lista! Ni som följt mig ett tag vet att jag inte kan låta bli. Gaymasen har författat några frågor själv som han vill att vi ska svara på, håll till godo!

Gaymasens frågor:

1. Vad är det bästa med MIN (the one and only - Gaymasen) blogg?

Humorn baby, humorn! Samtidigt är det blandat med allvar och tar upp saker jag brinner för.

2. Om du fick vara ett djur vilket djur hade du valt och varför?

En giraff tror jag, jag är en sucker för långa halsar, liksom.








3. Om du får chansen att skriva en bok om hur du levt ditt liv hittills, vad skulle den boken få för titel?

Den stora kakboken! Haha seriöst, jag vet inte.


4. Hemsk fråga men om du måste välja - cancer eller alzheimers?

Fy fasiken vilken jobbig fråga...Jag kan inte välja. Det enda jag hoppas på är att jag aldrig behöver uppleva endera.

5. Värme eller kyla?

Jag gillar att kunna använda mina händer så, värme.

6. Mac eller PC?

PC.

7. Bada i ett kallt hav och få kallsup med saltvatten var femte minut eller bada i en varm, kolsvart sjö samtidigt som du vet att ett gigantiskt (o)djur simmar runt där någonstans?

Kallt hav! Alla gånger alltså.



8. Om du fick välja att ha sex med vilken person du vill i heeela världen, vem hade du valt?

Johnny Depp! Men bara om han har på sig kläderna från Pirates-filmerna. Grrrr!


9. ÄRLIGT nu, vad är vackrast, penis eller snippa?

Snippa, helt klart. Snoppar bara...hänger? Snippor är mer som böcker, man vet aldrig vad som döljer sig bakom nästa blad.

10. Om du fick träffa antingen president Obama och vara med och påverka samt ändra EN (vilken du vill) fråga i samhället eller träffa Lady Gaga och festa med henne en hel vecka samt få en miljon - vem hade du valt? 

 Jag tror att  Barack är en riktig liten festprisse trots allt så jag väljer Obama utan att tveka. Vem vill inte kunna vara med och påverka samhället samtidigt som man kan dricka massa champagne och se Obama dansa på bordet med slipsen runt huvudet? Jag skulle då inte banga.

Okej okej!

Nu har mina svärföräldrar åkt! Dom har varit nere ett par dagar som fyllt med att flänga hit och dit, träffa min familj och en massa annat. Herregud, tur att jag har semester i drygt två veckor nu. Behöver vila upp mig lite känner jag.

Med andra ord - snart kommer allt återgå till det vanliga här i bloggen!

Petra och Ikea

Efter att jag vaknat från jobbet igår susade vi till Ikea. Jag var så trött att jag knappt kunde stå men hey, jag kan ju alltid sova i bilen! Jo tjena... Tio minuter, sen var jag klarvaken och diskuterade med sambon. Vi anländer till Ikeas parkering och sambon vill inte kliva ur bilen av okänd anledning. Jag fick muta honom med köttbullar för att få ut honom.

När vi slår oss ner i restaurangen utbrister han med munnen full att det här var ju världens godaste köttbullar! Om jag blev sur? Det kan du ge dig fan på. Jag, som lägger ner mycket kärlek i mina köttbullar, blev utklassad av en möbeljätte som massproducerar köttbullar på löpande band. Köttbullar som dessutom serveras med pulvermos. Det sistnämnda kommer inte in över min tröskel. Så ja, jag blev en smula sur. Det krävdes en del löften om massage från sambons sida innan jag blev glad igen.

Men säg den lycka som varar. När vi går och letar efter uppläggningsfat börjar sambon plötsligt gäspa och påpeka hur trött han var. Jag som sovit strax över tre timmar tyckte inte att han hade någon talan. Men, som den underbara flickvän jag är gick jag med på att köra hem.

Resten gick finfint, hittade bland annat en stor fin vas att ha ljus i samt en upphängare att förvara alla mina skor i. Sambon är lite trött på att snubbla över mina skor konstant eftersom alla inte får plats på skohyllan och garderoberna är fulla.

När jag sitter i bilen och ylar med till musiken skriker sambon helt plötsligt att det är kisspaus! In på närmsta parkering, som lämpligt nog låg i en backe och sambon rusar ut. Jag trodde jag skulle lipa. Att starta i små backar, okej, det brukar gå, men i en med helveteslutning? Och ut på en 90-väg där alla ligger i 110? Jo tjena... Men, det gick! Lipade nästan av glädje efter att ha klarat det på första försöket.

Precis utanför vår entré började jag svära något fruktansvärt! Vasen, den fina vasen, stod givetvis kvar på Ikea vid självscanningen.

Varför kan det aldrig gå smärtfritt när vi är på Ikea?

När saknaden tar överhanden

Lugnet efter stormen?

Okej, nu har jag landat lite efter gårdagen. Igår var ett medium här för att kolla vad/vem det är som busar här i lägenheten. Det var...en upplevelse utöver det vanliga kan man säga. Jag var mentalt slut efteråt. Tre stycken fick hon kontakt med.

Även om jag tror är jag även en skeptiker men hon berättade detaljer som hon omöjligen kunde veta. Bland annat bekräftade hon det jag vetat länge, att jag har en kvinna med mig som ser efter mig, speciellt när jag är trött och stressad. Men, det är inte hon som busar här hemma. Tydligen är det en man som fanns i lägenheten innan vi flyttade in. Mediet påpekade flera gånger att allt med luckorna, duschdraperiet och så vidare är bara ett sätt att få uppmärksamhet. Det är inget som vill oss illa, snarare tvärtom. Det är bara rena rama buseriet. Hon gick runt i lägenheten, pekade på vissa ställen och gjorde olika ljud. Likadana ljud vi hört från just det stället. Den tredje hon fick kontakt med vill jag inte berätta om med respekt för min familj.

Om det var läskigt? Som tusan. Samtidigt känns det skönt att få bekräftelse på att det är inte jag som är galen, det händer verkligen saker här hemma. Nu hoppas jag att det ska bli lite lugnare. Jag är liksom trött på att stänga köksskåpen hela tiden.

När Karma biter en i röven, hårt!

Jag satt och räknade ner timmarna tills jag slutade i morse. Det tar på krafterna att se på ESC liksom. Det som räddade mig var tanken på ett par dagars ledighet.

För att fördriva tiden ytterligare kollade jag jobbmailen. Personalmöte på torsdag. Heldag. Bye bye sovmorgon!

Vad sker näst Karma? Indragen semester? 'aint no happy Kaka just nu kan vi säga.

Vad blir det för mat?

Vi kör med med matlista här hemma för att underlätta allt. Dels kan min sambo, som knappt kan laga mat och allra minst improvisera fram en måltid, hjälpa till och lära sig mer. Dels slipper vi det där kliandet i huvudet och undra vad vi ska äta idag. Himla smidigt.

Men, nu börjar inspirationen tryta. Vad brukar ni äta? Har ni några bra tips? (Obs, får ej innehålla bönor, linser eller vara korv/biff stroganoff!)

Andarnas hus?

Jag har börjat avsky att vara ensam hemma. På riktigt. Jag drar mig för att gå hem från jobbet när jag vet att sambon inte är hemma. Varför? Senaste tiden har det börjat hända en hel del oförklarliga saker i vår lägenhet.

Jag är en sådan människa som tror på att det finns övernaturliga saker, mycket har logiska förklaringar bakom sig men inte allt.

Till exempel tidigare idag, sambon gav sig iväg till träningen jag lallade runt här hemma. Jag går in en sväng i badrummet, kommer ut i köket och får se varenda kökslucka stå öppen. Alla var stängda en minut tidigare. Och inga fönster eller balkongdörr öppna som kunde orsaka någon stark vindpust. Jag stänger alla luckor och går in i badrummet igen. Där får jag se hur duschdraperiet är fördraget, igen. Jag har gått och dragit undan samma draperi ett par gånger innan idag och tidigare i veckan. Och nej, vi har ingen ventilation i badrummet som kan orsaka något. Jag går ut igen för att den här gången se hur kökslådorna står öppna, enbart lådorna den här gången.

Mycket som har hänt har jag förklarat bort med en logisk förklaring. Men vissa saker går bara inte. Jag gillar inte det här hörrni. Men på onsdag kommer ett medium, då blir det förhoppningsvis ett slut på allt det här.

Pinsamma saker

Efter att ha orsakat en buckla på bilen förra veckan trodde jag inte sambon skulle låta mig sitta bakom ratten igen. Helt plötsligt var han väldigt mån om att jag skulle hitta en körskola att börja på, snarast.

I lördags fick jag ändå äran att köra ut till en grillfest. Med bilen full utav kollegor till mig. Jag började fundera på om jag skulle ringa till chefen och förbereda honom på att det kanske inte kommer så många på måndag. Men det gick strålande! Jag lyckades backa utan problem, starta i backe, köra i x antal rondeller samt parkera utan problem! Fattar ni hur stolt jag var när kollegorna på darriga, men oskadda, ben kröp ut ur bilen?

Söndagen kom och det innebar grillning och vovvemys hos mina föräldrar. Det innebar även bilkörning med mig bakom ratten. Gick riktigt bra då också, ska bara bli lite modigare och inte stå vid stoppskylten för att det kommer en bil en kilometer bort.

Men, på vägen hem inträffade det pinsamma. Dannys schlagerdänga "Amazing" spelades på radio. Jag sjöng med. Vartenda ord. Trummade takten mot ratten. Alltså, herregud. Jag kunde verkligen hela texten. Utantill. Otroligt pinsamt!

Jag var tvungen att sätta mig och lösa korsord det första jag gjorde när vi kom hem. Allt för att bygga på mina pensionärspoäng igen.

Pyssel, pyssel och lite mer pyssel

Jag har bestämt mig för att börja med scrapbooking. Det ser så mysigt ut på något sätt. Och jag behöver något att hålla fingrarna sysselsatta med.

Nu har jag spenderat en timme eller så på olika hemsidor och herregud vilket utbud det finns! Tidigare har jag mest gjort julkort och kort är något jag vill fortsätta med innan jag tar det till en annan nivå så att säga. Men, var börjar jag? Vad behöver jag? Vad är grundutbudet för att kunna göra ett par snygga kort?

Säkerhetslina kanske?

Jag älskar vår inglasade balkong. Älskar dock inte alla fönster som börjar bli rätt skitiga på utsidan. Älskar inte heller att den smarting som designade huset och balkongen gjorde att alla fönster inte går att öppna. Om jag ska putsa fönsterna måste jag alltså luta mig ut, riktigt långt, för att komma åt. Sa jag att vi bor på sjunde våningen? Jag får snarare planera en begravning istället för ett bröllop känns det som.

Har ni något tips på hur jag kan fixa det här?

Det blir bara bättre och bättre

Jag åker till Stockholm Pride ändå i augusti! Paraden får klara sig utan mig men schlagerkvällen och en massa festande kommer jag ändå hinna med under mina dagar där uppe. Bästa av allt är att min hedersmarskalk åker med mig ner till Växjö på fredag kväll och hjälper till att fixa det allra sista inför ceremonin.

Dags att börja leta inspo till lite olika outfits kanske? Förra årets ögonfransar kommer åka med och kanske att jag köper några nya för att liva upp makeupen.

Det här med att gifta sig...

...Eller humor på hög nivå.

Jag har blivit medlem på Bröllopstorget, brudparens motsvarighet till Familjeliv.se. Fast, ibland känns det mer som en sandlåda för vuxna. Herregud säger jag bara! Om folk tycker att jag har bridezilladrag är det ingenting, INGENTING, mot många på Bröllopstorget.

En del blir, på riktigt, hysteriska, för att alla inte lägger ner hundratusentals kronor på bröllop med tillhörande fest. Andra blir hysteriska för att människor faktiskt lägger ner stora summor på bröllopsdagen. En del blir hysteriska för precis allting. Jag känner mig lugn som en filbunke i jämförelse när jag läser igenom en del forumtrådar. Mitt listskrivande ligger i lä kan vi säga.

Jag har så jäkla roligt så det är inte sant! Nästan så att the Big bang Theory kan slänga sig i väggen.

Det blåser lite

Och med lite menar jag så pass att hela vårt lägenhetshus på åtta våningar svajar och jag börjar känna mig sjösjuk. På riktigt.

Och jag håller på med en romantisk tre rätters som helgmys. Vi får se hur det här blir alltså.

Jag visste att jag missat något viktigt

Jag har funderat ett par veckor på vad det är jag missar, vad det är för saker som krockar, utan att ha kommit på det. Ni vet, man har det malandes i bakhuvudet utan att komma på något även om man vet att det är viktigt.

Förrän i natt. Jag satte mig upp i sängen och började svära. Bröllopet krockar för fan med Stockholm Pride! Givetvis, givetvis, väljer vi helgen Pride firar 15 år och jag 5 år med Pride.

Nåja, jag får helt enkelt skippa paraden det här året och satsa mer på själva veckan. Hade tänkt vara drag queen i paraden men hey, det hindrar ju inte mig från att draga resten av veckans fester!

Det blir nog bra.

Kontrollfreak, jag? Inte då!

Jag känner mig maktlös, något så djävulskt! Och jag hatar det. Hade jag fått bestämma hade jag gått in och detaljstyrt alltihop, samtidigt avskyr jag mig själv för att jag vill in och peta. Vad jag pratar om? Möhippan givetvis. Den planeras tydligen för fullt och jag får inte veta ett endaste dugg. Det enda jag vet är att jag slipper gå på stan och sälja kyssar. Vilket jag tackar för.

Sambon säger att jag är fruktansvärd att hålla överraskningar för. Jag är alldeles för nyfiken och hatar att inte få veta något.  Kan ge honom delvis rätt där. Problemet med sambon är att han inte kan hålla tyst när han har en överraskning för att sen vägra säga vad det rör sig om. Har man sagt a får man säga b osv. Jag blir skogstokig och försöker pumpa alla i vår närhet på information.

Samtidigt som jag vill veta allt om möhippan, var när hur vilka så vill jag inte veta något. Jag vill att det ska bli tidernas överraskning och inte veta vad som väntar mig. Men jag håller på att dö av nyfikenhet här alltså.

Det känns lite som om jag har ett moment 22.

Styrka är att stå för sina åsikter...

...Men även att erkänna att man ändrat sig.

Jag tänker givetvis på Obama, den första presidenten i USAs historia som uttalat sagt sig vara för samkönade äktenskap. Trots att för fyra år sedan sa sig vara emot. Jag blev jublande glad när jag läste nyheten, hur han ändrat åsikt efter att ha pratat med familj, vänner, med personer som är gay, som gärna vill gifta sig med sin partner men som blir nekade.

Mitt i jublandet blev jag dock lite nedslagen. Att jubla, år 2012, över något som borde vara en rättighet för alla, oavsett sexualitet, men där verkligheten gör skillnad på kärlek och kärlek. Det mina vänner, det gör ont i hjärtat.

Men jag är glad, otroligt glad! Att Obama ger sitt stöd ger hopp om förändring. Och det behövs.

Klart jag saknar't!

När jag bodde i Stockholm arbetade jag en hel del för RFSL som en del säkert minns, med deras skolinformation. Älskade att diskutera normer, sexualitet, kön och andra roligheter med elever. Visst, vissa dagar var det inte så jäkla roligt och jag undrade mest vad det var jag hade gett mig in på. Men, när en elev själv började ifrågasätta normer och fundera fritt utifrån det vi pratat om, den glädjen alltså, ni anar inte!

Därför var det givet för mig att slänga iväg ett intressemail till RFSL här nere igår när jag såg att dom söker nya skolinformatörer. Eftersom det inte finns så många skolor här nere kommer det nog inte bli några problem med att kombinera med mitt vanliga jobb resonerade jag. Och tydligen skrev jag något rätt i mailet för nästa vecka ska jag på intervju!

Jag firar det med att ta helg.

Ibland är han som en främling

Den stora jakten på dom perfekta skorna fortsätter. Jag hittar verkligen inga par som faller mig i smaken. Visst, det finns några starka kandidater men inga som känns sådär helt perfekta.

Tidigare idag slängde sambon ett ögonkast på min skogarderob och undrade varför jag måste köpa nya när jag redan har så många. Alltså, luften gick helt ur mig! Ta ett par gamla skor, till mitt bröllop? Vad är det för fel på karln egentligen?

Jag var tvungen att sätta mig ner, ta ett par djupa andetag och verkligen försöka få in i mitt vackra lilla huvud vad han sagt. Skulle jag skratta eller gråta? Jag kunde knappt få fram ett ord, så chockad blev jag!

Ibland är det som om jag inte känner honom alls.

Alltså, det är inte jag som är snuskig!

Men kom igen, kontrollen till Ps3 move, ser det inte ut som något annat?

Kan det bli så mycket bättre?

Kvart över nio i går kväll däckade jag. I sängen. Som en klubbad säl. Vaknade nästan tretton, t r e t t o n, timmar senare! Vi kan säga att efter endast tre timmars sömn på över ett dygn var jag lite trött.

Idag blir det att fixa det sista inför kvällens infyttningsfest. Grannarna är förvarnade, valet mellan bål och jello shots diskuteras (kan man göra jello shots som ansvarsfull vuxen?) och lite småplock är det enda som är kvar. Ikväll kommer jag att gå all in. Det lovar jag.

Dagens schema:

...En jävla massa "borden".

Vad jag tänker göra? Inte ett endaste dugg.

Som vingslag i mitt hjärta

Om jag hade roligt igår?

Som tusan! Kärringrundan orkade jag inte med tyvärr så nöjde mig med Ullared. Och tur var väl det. Var en smula trött på folk när vi var färdiga. Känner mig glad att jag insisterade på att vara där strax efter öppning. Det var knappt en kotte där! Sånt gillar mitt kassa morgonhumör.

Om jag shoppade mycket? Jag gjorde nog det ja...

Vår är inte bara solsken

Det innebär ungar också.

Strax bortanför vår lägenhet finns det en lekplats. Giv mig styrka säger jag bara. Det är rätt barntätt i det här området så ungarna flockas oftast just där. Innan ikväll tänkte jag koppla av med en cider och en bra bok ute på balkongen. Det kunde jag ju glömma. H.E.R.R.E.G.U.D. vad barn kan vara högljudda! Det hela slutade med att jag gnisslade tänder och funderade på att slänga mina odlingskrukor i mjukplast på glinen.

Idag gick Växjö-loppen av stapeln och vi la oss på en utav alla gräsplättar utmed sjön för att heja på folk vi känner. Det KRYLLADE av barn! Jag lyckades ändå stå ut i två timmar innan jag blev så pass matt i huvudet att jag ville hem.

Och nej, det är inte gulligt när din unge sitter och käkar sand!

Varför kan det inte finnas en barnfri dag eller liknande?